Slingrande vas

"... Vad vi inte tänker på i dag är att vid denna tid var färska snittblommor året om ingen självklarhet utan vaserna i sig var dekoration nog. ..."

Citatet ovan är hämtat från ett svar i Arbetarbladet 12 dec 2010. Frågan gäller en vas. En så kallad flussvas.

För några veckor sedan hittade jag den sötaste flussvas jag någonsin sett. Visade er då en snabb skymt från dess nya utsikt i sovrummet. Där står den nu uppe på den gamla radion och blickar ut över sitt nya hem. Nämnde nog då, att vi skulle ta och reda ut några av de förvirrade begreppen runt fluss- och opalglas (glas som genom tillsats av olika medel görs grumligt). Nu är det dags, även om det inte blir någon ingående utredning.

Den här typen av vaser - i ogenomskinligt vitt glas med handmålad dekor - ser man relativt ofta ute på andra hands-marknaden. Parvaser. De kommer oftast två och två. Om båda fortfarande finns kvar i dugligt skick, vill säga. Min stod alldeles ensam, liksom övergiven av sin andra part. Tycker i och för sig att den klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

Plockar ner min lilla glasbibel ur bokhyllan. Samla glas av Elsebeth Granlund och Hans Sundblom (Bonniers 1972), den som inleds med orden: "Människor har i alla tider fascinerats av glaset, dess sprödhet, ljusbrytande förmåga och skönhet. Glas var länge dyrbara objekt som bara ett fåtal kunde äga. ..."

Under rubriken Opalglas hittar jag den här korta, koncisa och klargörande texten:

"... Opalglas kallas även mjölkglas på grund av den grumliga, mjölkvita massan. Redan under 1400-talet förekom glas i Venedig av helt eller delvis genomfärgad massa, men opalglasets storhetstid kom under andra hälften av 1800-talet. Allt efter ingående komponent skiljer man mellan mjölkglas, flussglas, benglas, opalglas och alabasterglas. ..."

Benämningen opalinglas läser jag också här någonstans, i jakten på det mjölkvita glasets historia. Vet inte om vi blev så där värst mycket klokare, men lite mer fattar vi väl kanske, även om jag tycker det är onödigt att nörda in sig i för många tekniska detaljer. Den informationen finns förstås också där ute, för den som vill söka sig vidare. Om nu någon är väldigt nyfiken på exakt vilka olika ämnen som ska blandas i, menar jag, för att ge glaset den ena eller andra karaktären och det ena eller andra namnet.

Kärt barn har många namn. Om min lilla, vita goding är värd lika mycket som den frågvisas i Arbetarbladet 2010? Det ställer jag mig mycket tveksam till (även om dess skönhetsvärde är helt oskattbart för mig!). Värdet brukar ju dessutom sjunka när det bara finns en i det ursprungliga paret vaser kvar.

Jag gav åttiofem kronor på Myrorna, om någon är nyfiken grön. Det tyckte jag var prisvärt för en så kallad välgörenhetsvara - en vara som i förlängningen ska skapa mervärde för fler än mannen och mig.

:)
/helena

ps Botaniska i Göteborg. Underbart. Särskilt där uppe bland de asiatiska delarna. Grönt och slingrande. Utsikter och dalgångar. Klippor och skönt strama former. Tänker mig att det är perfekt att söka skydd från vindarna där, under något vintergrönt. Söka lä i vackrast tänkbara läge. Gillade läget, det gjorde vi verkligen när vi var där för några veckor sedan och fotade vasen. Och kudden.