måndag 30 juli 2012

Som en stor fågel ...


... som har blivit fisk!

Hans Chrunaks nästan lite poetiska reflektion.

Eller beskrivning kanske är ett bättre ord.

Beskrivning av Michael Phelps stora, mäktiga, omfångsrika simtag.

Nu är siktet inriktat på fjärilsfinal.

Spännande att se om den blir som en repris från föregående OS.

Om inte annat får vi möjligheten, ynnesten att se de stora, vida, famntagen en kväll till.

Tänk att en fjäril kan vara så kraftfull.


Som en stor vattenkram, tänker jag.

:)
/helena



ps För er som föredrar fjärilar och poesi helt utan sportslig inblandning kan jag rekommendera att läsa min favorit Harry M's vackra 'Fjärilen'. Här hittar ni den hos mig!

söndag 29 juli 2012

Me & Dexter & I


Se vad all denna idrott gjort med denna kropp. Och knopp. Ja, hör och häpna ...


... jag höll nästan på att missa starten på min favoritseriemördare! Puh, det var nära ögat.

Kan inte låta bli att dra på munnen när jag går in på Dexter's fullmatade hemsida hos Showtime. Där, i USA, har de så klart kommit längre, de kör igång säsong 7 om ett par månader. Vi ligger en säsong efter. Bara en säsong efter.


Men det är inte därför som jag ler. Mungipornas uppåtgående form beror på det här! Gå in och kika på väl valda delar av Dexter's historia. I animerad version. 'The first cut is the deepest'. Humor, på blodigt allvar, mina vänner.


;)
/helena


ps Hör jag någon höja på ögonbrynet? Undrande vad mina body parts har med vintage att göra. Det undrar jag med - ända tills jag konfronterar badrumsspegelns sanningsenliga vittnesbörd, varje dag. Åldern har inget giltigt alibi, de grå tinningarnas charm ljuger inte. Så, vad kan man annat än le?

pps Nurse Jackie! The one and only. Ni missar väl inte henne? Mumma, för alla oss "blodtörstiga" - med en liten gnutta humor kvar.

Svenskt i vattnet


Margareta Hennix blå-gula tallrik i all ära, men jag tänker bara på en vattennymf just nu;

Sarah!

Sjö!!!-ström!!

 Heja!

:)
/helena


Uppdatering: Asch.
Salt vatten nerför kinderna var inte riktigt vad vi tänkt oss. Tänk att någon alltid måste bli fyra. Hm. Och synd att inte alla tårar kan vara gjorda av glädje.

fredag 27 juli 2012

Avslöjad


Huckle & klut. Kärt barn har många fler namn än så. När jag var liten hade jag ofta klut, för att håret skulle ligga på plats när vinden ville låta det flyga & fara under en av min familjs många cykelutflykter. Utflykter i småland. Klutens förlovade land?

När det inte bidde någon tur till något second hand-mecka denna vecka, då kom jag att tänka på min scarf, den som jag köpte för några veckor sedan. På Emmaus.

Bäst som jag stod och strök över några läckra, färgsprakande, mönsteröverdådiga, handfållade, retroscarves, scarfar som vi säger, fick jag syn på den här.


Den är nog inte så gammal, absolut inte handsydd. 'Billigt skräp', skulle kanske någon kalla den. Jag gillar den! Så genomskinligt skir den är.


Och så många färger! Bäst tycker jag om den där starka blå, lite åt det turkosa hållet. Tänker mig att den blir extra fin till jeans.


En man på scarfen! Böcker verkar han gilla dessutom. Jojo.


Och en man bakom. Jodå, han gillar också att läsa. När han inte lägger patiens, skapar ljuva toner, skjutsar sin dam till loppis, eller något annat livsnödvändigt.


Funderar på att hänga upp den någonstans. Som en tavla, en lössläppt tavla. Känns som att den är för vacker för att bara leva sitt liv som en ihopknycklad halsboa.


Eller varför inte låta den göra mysbelysningen i sovrummet ändå mysigare. När mörkret åter faller.


När kylan biter tillbaka, då får den nog följa med mig ut.


Sätta piff på någon av mina gamla, välanvända jack-/kavajer. Lite som att lägga nya kuddar i den nedsuttna, gamla IKEA-soffan. Piff. Puff får snällt stanna hemma bland soffkuddarna.


Så om ni får syn på någon i vimlet, i myllret, med pärlor runt halsen och ...


... en man på axeln. Då kan det vara läge att säga; Hej!




Hej och hopp, säger jag. Hopp om en skön start på helgen.
:)
/helena




ps Så där blir det ibland när man, läs jag, väljer med magen. Då blir det inte alltid den läckra, retrorätta varianten som hamnar ... över lampan, på axeln eller uppåt väggarna.
30 kronor för konstverket/lampskärmen/halsvärmaren. Som hittat!

torsdag 26 juli 2012

Nuström?


Nuet bor i ett rött hus med vita knutar,
jag gick dit för att hälsa på idag.
Men ingen öppnade.
Nuet hade tydligen bara vänt i dörren,
kollat posten, vattnat blommarna och åkt igen.
Kvar stod jag, med fingret kvardröjande mot ringsignalsknappen.
Tyckte mig höra ekot av en signaturmelodi - klockan klämtar för dig.
Nuet väntade inte, den här gången heller.

:)
/helena 

onsdag 25 juli 2012

Bara sport?


Nu är de snart här, nu knackar de på dörren. Tjuvstartar gör de visst redan ikväll. Dags att putsa bollarna, vässa spikskorna, rykta hästarna, kasta i årorna och allt vad det är. Men viktigast av allt; att aktivera sätesmusklerna. Eller inaktivera?

Soffpotatismusklerna ska få växa sig stoora!

Äntligen, står det utanpå Aftonbladets TV-bilaga. Oavsett om man tillhör dem som utbrister det eller de som mera uppgivet suckar; Usch, bara en massa sport, så är det dags.

Ni vet säkert redan vilken kategori som jag tillhör, eller hur?

 Ä-N-T-L-I-G-E-N!!!!

Hör och häpna, jag som knappt brukar bry mig om vädret och framförallt inte 'fint' väder i någon större utsträckning, knappt alls faktiskt. Jag hoppas mer än någonsin på några regnuppehållande veckor och gärna lite värmande strålar på det. För då får vi se intressanta tävlingar. Kanske ett par nya rekord. Någon hoppar kanske liiite längre eller högre. Och någon kanske, kanske t o m kan utmana Usain B. Undrens tid är, förhoppningsvis, inte förbi.

Men mest av allt unnar jag alla er, som tycker att idrott är det tråkigaste som finns att titta på, skönt och vackert väder att vistas utomhus i. För då blir vi alla nöjda och glada. Och det är bra - tycker jag!

Ni behöver inte oroa er för eviga-kvinnor, härinne kommer det att blandas friskt, som vanligt. Lite porslin och en mängd andra begagnade ting och tankar, ett och annat filmtips, utomhusbilder, inomhusbilder, ja, en massa bilder helt enkelt, ord på rad, en och annnan djupare fundering ibland, en del grundare reflektioner plus en hel del annat.

Och så en del sport förstås. Inte mer än att alla står ut. Tror jag.

I fokus står som alltid vintage-vinklar och second hand-perspektiv. Ni kommer att känna igen er.

Vågar inte lova hur mycket vi kommer att 'ses', men man vet aldrig, kanske blir det mycket dötid mellan lopp, hopp och kast med olika stora bollar? Då kanske ni får höra en hel del ifrån mig. Kanske hinner jag även, äntligen!, titta in en sväng till alla er sköna bloggjuveler därute?




Kommer tid kommer råd. Och sport!
:)
/helena




ps Nu är visst maten snart klar, när vi har ätit ska vi åka ut på en liten ärenderunda, kanske hinner jag sticka in huvudet på Emmaus en liten stund också. Äntligen!

tisdag 24 juli 2012

God juli!


- Ho-Ho!
Åh nej, vad är det nu då? tänker jag. Inte den där lilla läsängeln igen som ska tjata på mig att läsa fler böcker och sitta färre timmar framför datorn, hoppas jag i mitt inte helt stilla sinne.


- Ho-Ho! Här inne är jag, säger en liten men manlig röst. - Jag vill komma ut ifrån skåpet nu!
Det är visst den lille tomten som talar, tänker jag. Men vad kan han vilja nu? I juli? Och kan han svenska? Jag trodde att han var ifrån Tyskland eller så. Men tomten talar kanske alla språk?


Den lille skäggprydde figuren hoppar ner ifrån sin plats på hyllan i det gröna skåpet, spänner ögonen i mig och säger; - Hörrrududu, har du glömt bort mig helt eller?

- Nä, det är klart att jag inte har, det var ju bara ett par veckor sedan som du flyttade in hit till oss och fick äran att bo innanför glasdörrar, till allmän beskådan, trots att det är mitt i sommaren, svarar jag. Och förresten heter det inte HO-HO-HO! i eran värld? undrar jag vidare medan jag muttrar - Ho-Ho? lite tyst för mig själv.

-Jaja, svarar den något buttre tomtenissen. Men nu vill jag komma ut och visa upp mig ordentligt förstår du, kontrar han.

 - Så här och så här. Se så färggrann och fin jag är, kvittrar den något till åren komne nissen, likt en sommarlärka i skyn.

- Jo, det förstås, medger jag.
-Ser du inte hur fint jag kan posera? säger den rödhuvade och vänder andra sidan till.

- Jo, det ser inte ut som att detta är ditt första fotomodelljobb, fjäskar jag. - Men tiden, tiden är fel. Ingen vill se röken av tomtar på sommaren, fortsätter jag.

- Inte ens på loftet? vädjar han.

- Absolut inte på loftet, säger jag. - Särskilt inte på loftet!









 - Du kan ju alltid lägga lite blåvita filtar i bakgrunden, så får folk sin hett efterlängtade sommarkänsla, säger den envise med sin lenaste stämma. - Och om inte det räcker för alla sommarälskare så får du väl skicka in ett par bilder på...


 ... natur och ...


... djur! bestämmer tomten.


 - Och det tror du att de trevliga människorna som tittar in hit nöjer sig med? frågar jag något uppgivet medan jag vänder kameran åt andra hållet, mot de där fina märkena som kom med posten idag.

- Ett foto på den vildövervuxna uteplatsen (i mulet väder dessutom), en primart och en ja, annan art, det tror du alltså är allt som behövs för att blidka alla dem som inte tror på tomten, så här års? Nu är min röst upprörd och om jag inte hade hållt kameran i händerna så skulle de ha suttit stadigt i sidorna nu!


 - Föralldel, om du tror att folk är såå kinkiga får du kanske skicka in ett par bilder på mina granna grannar i det gröna skåpet också, lirkar tomten. - Om du tror att det behövs alltså.


- Men hallå där, de där två har ju också luvor, så de kan du väl inte visa upp? snäser tomten. - Är det bara för att de är hemmastickade och i mer "somriga" färger? undrar han vidare, vresigt. - Vad är det för fel på rött då? jag bara undrar, fortsätter you-know-who-i-luva.


- Inget fel alls faktiskt, svarar jag.

- Men då så, bra! För röd, röd, röd är färgen på min last, säger han vår lille vägrar-vinter-man. - Röd som i jordgubbar!

- Är de verkligen äkta? funderar jag med en blick mot den lite lustiga blasten.

- Du får väl smaka.



Mina vänner - datumet är i alla fall rätt. Och tiden för att fynda tomtar på auktion, den är mer rätt än någonsin. Jag lovar.
:)
/helena



ps Sedan fick han snällt hoppa in i skåpet igen. Bland alla de andra helt normala vitrinskåpssakerna.
 - Hm, sa tomten.

måndag 23 juli 2012

Bara lite hälta



Nuet går på så snabba fötter.
Och jag som redan har skavsår.
  
- Hallå, vänta på mig!
Nuet vänder sig inte om.

:)
/helena 

söndag 22 juli 2012

Rofyllt


Vattnet har stillat sig något. Kretsloppet, blodomloppet. Havets häftiga andhämtning har lugnat ner sig - lite grand. Även havet inombords. Ön på vykortet är en annan, men det spelar ingen roll. Vattnet är det samma och blodet.


Nog är det svårt att låta bli att tänka på det. Jag tänker på detaljer ibland, när hela bilden blir för svår att ta in. Som kallsuparna. Hur många och hur stora var kallsuparna? Det är inget jag vill tänka på.


Idag tänker jag på de som överlevde, på deras kämpiga resa tillbaka. Att ro båten bakåt är sällan någon bra idé. Så deras kämpiga resa framåt, från då till nu, från nu till framtiden, är den jag tänker på.

Idag ska jag ta mig tid att lyssna på SOMMAR.

Låt oss hoppas att de får en bra minnesdag, ett avstamp mot något nytt. En dag i taget. Ett tag per dag.

Ingen vill glömma, kan glömma, men kanske gömma? Gömma minnena lite längre in. På en rofylld plats.



Sköt om er.
:)
/helena



ps För, nästan, exakt ett år sedan skrev jag ner ett par ord. Allt var sanning, jag tänkte precis det där om fåglarna och barnaljuden, tidigare den dagen när det hände. Innan jag visste. Ingen konstnärlig frihet alls, "bara" sanningen. Sedan försökte jag förmedla lite tröst, ifrån Bellman. Lullaby. Vaggvisetröst. Kanske behöver vi lite idag också? Och imorgon och i övermorgon och dagen därefter och.

onsdag 18 juli 2012

Pardon my French...


...eller perdone my Espaniol? Ja, inte vet jag vad denne "samvetsgranne" ordklottrare vill säga oss. Jo, det är klart att jag förstår, men inte riktigt på vilket språk.

Sorry, säger i alla fall jag, för att ha uteblivit ett par dagar. Ville bara titta in och säga det. Det finns en hel del bild och text som är på väg in hit inom kort. Bara så att ni vet.

Annars har vi fullt upp, här hemma, med att besöka alla, nåja, coola gratisevenemang här i vår lilla stad. Eller jag vet inte hur coola de är egentligen? På konserten idag sänkte nog mannen & jag medelåldern med en sisådär 30 år... Å då vet ni ju ändå att mannen är uråldrig. Fniss. Det tycker jag iofs, nuförtiden, att alla är som är äldre än.. jag.

Hm.

:)
/helena



ps Klottret ovan kommer ifrån den fina parken som vi snabbutflyktade i häromkvällen. Och vet ni vad? På ett annat ställe hade hen, klottraren, skrivit; "Säg inget till mamma". Lite kul typ ändå, den där textligisten.

måndag 16 juli 2012

Juicy Fruit


Jag läste någonstans, förmodligen i en av mina "antika" antiktidningar, att våra kaffekannor, retrokaffekannor är något av det svenskaste som finns. En lite nyare form av kulturskatt som vi inte riktigt har vett att uppskatta? Kanske för att de har varit så självklara i många hem? Många har växt upp med dem, sett dem i sina barndomskök varje dag.

En del har säkert sett mormor eller farfar hälla upp sitt hett eftertraktade kaffe ur dem. I alla fall stod det vidare att läsa att en del turister, från Japan i det här fallet, tycker att våra, ofta färgglatt emaljerade kannor, dessa sköna "kaffebönor" är något lika starkt förknippat med Sverige som självaste dalahästen.


Så jag tröstar mig med det, att de är så vackra och svenska - kannorna, nu när våran kaffebryggare är sönder och vi brygger på gammalt hederligt vis. Även om just våran kanna varken är speciellt gammal eller snygg. Men gott kaffe blir det. Nu ska jag bara ha tag på en sådan där läcker retrokaffefilterhållare i porslin. En sådan som det står Melitta på. Jag såg en fin gul sådan i den lokala välgörenhetsbutiken för ett tag sedan, för 25 kronor, men jag köpte den inte. För hade inte bryggaren gått sönder.

Nä, det är inte Wilhelm Tell på teven eller hans son, det är Sven-Bertil Taube. Och nej det är tyvärr inget Hans Hedberg-äpple där uppepå herr Taubes huvud, det är bara en Cult-kopia. Någon kopia i ordets rätta bemärkelse är det förstås inte, men en väldigt fin ljusstake i form av ett äpple. De var två ifrån början, innan olyckan var framme, dammsugarolyckan.


I ANTIKVÄRLDEN nr 6, 2007, läser jag att just ett sådant keramiskt äpple av Hedberg bjöds upp till 96 000 kronor!! på Bukowskis. Ibland, läs ofta, får man nöja sig med "kopian".

Jo, vi drack faktiskt kaffet innan utflykten igår. Visserligen tycker vi om att spä ut kaffet en aning, men helst inte med regn. Dessutom var det lättare att äta tilltugget till här hemma. Mmm. Om ni tröttnar på jordgubbar någon dag, så skiva ner ett par tre stycken alldeles lagom mogna nektariner i en skål. Saftiga. Lite grädde på det och ett par, tre, kanske t o m fyra bitar rischoklad på toppen och eftermiddagen är räddad! Ja, hela dagen faktiskt.



Sven- Bertil är inte med i den där magnifika filmen som jag ska berätta om en annan dag. Han är med i 'En enkel till Antibes' och vi har bara hunnit se en liten bit av den, än så länge, så jag kan inte berätta så mycket, än så länge. Mer än att de 29 minuter som vi har sett av filmen verkar lovande. En annan annan dag ska jag berätta om den magnifika filmen. Den handlar också om en gammal man. Delvis.

:)
/helena



ps Riktigt gammalt fint engelskt porslin i all ära, men mina Denby-tallrikar, handcrafted, går inte av för hackor de heller. Och de tål ALLT. Freezer Oven Microwave Dishwasher Safe, står det undertill. Då är det bara att skaffa diskmaskin nu då. Och mikrovågsugn. Frysen skulle nog behöva bytas ut. Men ugn, det har vi! Vilken lyx. Jodå, jämfört med de i Jemen och jämfört med de allra flesta människorna på den här jorden.

pps Juice heter de, tallrikarna. De finns i grönt också. Och blått.

Naturen mitt i stan


Jag siktar, som vanligt, hm, mot trädtopparna.


Men mobilen & jag klättrar raskt ner för 'Pinus sylvestris' stam igen. sylvestris = växer i skog. Inte bara tydligen, den stora tallen verkar trivas finfint i stan, också.


Vila benen bör man annars dör de. Benen. Fast det här blev en kortvariant av utflykt så de hann inte bli så trötta. Benen.


Snyggingar är de i alla fall. Bänkarna. Var det inte Frankrikes Nationaldag nyss? Undrar varför jag kom att tänka på det just nu? Och där borta står den tålmodige mannen. - Kan vi inte bara gå en promenad någon gång? - Utan att du måste rasta mobilen varannan minut? undrade han. Liten som en tesked ser han kanske ut, men orden är sällan små. Min man.


På fortet lekte några små tappra, frusna?, individer. De vuxna värmde sig med en eld.


- Köp, - köp, - köp! sa mannen, när jag försökte läsa på om djur och natur. Och sälg.


Stilla slingrade stigarna.


Medan Astilben vinkade i vinden.


Konstigt nog vajade fanan slakt, utanför Annelundsvillan. Kanske blåste det inte där uppe, på toppen?


Hur många vackra blad jag än såg på träden, så tyckte jag att det allra vackraste låg ner. Trött i benen? stammen? :)


Jahaja, redan de gamla grekerna kände till pionens helande verkan. Där ser man.


Synd bara att de verkar så vissna redan.


'Coral Supreme', hon verkar fortfarande hoppas.


Och knoppas.


En liten utflykt blev det, men naggande god. På väg ut ifrån parken började jag visst bli lite trött ändå. Inte i benen, men i den annars så stadiga armen...

Annelundsparken heter den, om ni skulle ha vägarna förbi.


:)
/helena



ps Visste ni förresten att det inte ingår i allemansrätten att plocka hasselnötter? Men enligt Östgöta- och skånelagarna på Sveriges medeltid (1879) hade vandrare tillstånd att plocka en hatt full eller vanten ända upp till öppningen för tummen. *

* Hämtat ur den informativa broschyren 'Naturstig', Gatukontoret, Borås stad.