Så lätt blir ni inte av med mig! Skämt åsido, kunde bara inte låta bli att hylla det blåvita lite extra idag. Finland i all ära, Finland på allas läppar just nu - självklart. Eller sälvkla-a-a-rt, som en äkta finne skulle säga. Förlåt, vet att man varken får skämta om folks uttal eller säga något annat än finländare idag. Å andra sidan har de väl inte tappat allt sitt sinne för humor, bara för att de fyller väldigt vuxet just idag?! ;)
Men det här skulle inte handla så mycket om vårt östra grannland, som om kärleken till det blåvita. Kärleken till allt det som finns på mitt foto ovan. En gammal, anrik byggnad med blåvita fönster. En gammal, anrik man (förlåt älskling...) med något av det coolaste som kan uppbådas i vintage-väg: Denim. Det blåa guldet.
Arbetarklassens outslitliga tyg. Som förvandlades till tonåringens hetaste plagg: Jeansen. Som förvandlades till var kvinnas och mans plagg. Som blev rumsrena och fick följa med in i finrummen tillsammans med den vitaste skjortan, åtminstone några gånger genom klädmodets ombytliga historia.
Kärleken till kreativiteten, den som ingen kan stoppa. Den som får en att dra på smilbanden, när någon har skapat fritt och stort och sedan bemödat sig om att fästa ett blåvitt hjärta på stuprännan. Kärleken till regnet, som föder liv, som föder kreativitet.
Kärleken till allt det som är blått och vitt. Särskilt det vackra porslinet i alla sina tunna, sköra och kraftfulla former.
Kärleken till en man som hejar på både vårt gulsvarta och vårt blåvita lag!
<3
/helena
ps Det är inte ett så långt steg som man kan tro, bara ett par små kliv med pressarfoten faktiskt... - mellan Finland och ett litet blåvitt textilhjärta i närheten av Borås. En gång i tiden behövde vår lilla textila stormakt all arbetskraft den kunde få, då var arbetskraftsinvandringen från öster mycket värdefull. Utan all den blåvita arbetskraften hade symaskinernas surrande inte hörts så långt utanför vår flitiga stads gränser. Lite extra kärlek till alla blåvita boråsare idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar