söndag 19 november 2017

Jason, Jethro & en massa jättebra musik


Inside. Jag tror den heter så - låten av Jethro Tull. Känner musiken så väl, men har aldrig lyssnat ordentligt på texten. Skönt att upptäcka ord som talar till insidan. Tolkningen är, förstås, som alltid fri, men jag känner att den handlar om alla slags inuti. Inomhus. Inombords.

"... I'm sitting in the corner, feeling glad
got no money coming in, but I can't be sad,
that was the best cup of coffee I ever had,
and I won't worry 'bout a thing, because we've got it made,
here on the inside ..."

Det verkar som att många är lite rädda för att vara ensamma med sitt inre, det är en känsla jag får. Att allt helst ska stanna på ytan. Att vara rik, det handlar för många bara om pengar. Att vara rik tycker jag främst handlar om kärlek och fantasi. Att ha kärleksfulla relationer och känna att det ständigt flödar något kreativt i min hjärna - DET får mig att känna mig rik. Att kunna leka. Lattja och larva runt. Spela, sjunga, skriva. Många ord på s blir det. Det viktigaste stavas s-k-a-p-a. Att skapa sin tillvaro full av meningsfullhet. På sitt eget sätt.

För mig handlar det ju främst om skrivandet, fotandet och skapandet av ord och bild. Att få förmedla. Att berätta om saker och människor ur samtiden. Och ur historien. Hur de påverkade sin samtid, förändrade och konserverade. Hur deras erfarenheter har påverkat oss, och kan fortsätta att sätta spår i vår framtid. På ont, men mest på gott.

Min sanning. Jasons sanning i avsnitt ett. Jason Timbuktu Diakité. Han attraheras - också - av ord. Han säger alltid så kloka saker. Som att kärleken kan göra fantastiska saker med oss människor. Och att det är ens skyldighet att försöka. Inte nödvändigtvis att lyckas, man att i alla fall försöka. Att det är viktigt att lyssna, särskilt på de som sällan gör sig hörda. Att vi borde diskutera mera, istället för att bara stå i varsin ringhörna och skrika ut vår ståndaktiga ståndpunkt. Att det är viktigt att gå in i en diskussion med tanken att man faktiskt kan lära sig något, något som förändrar ens invanda mönster och synsätt. I alla fall får ens världsbild att rotera en millimeter bort från de vanliga inrutade rutinerna. Ungefär så.

Annars är jag inte så förtjust i den här typen av intervjuteknik. Där journalisten avbryter och verkar vilja hålla sig till ett ganska förutbestämt manus. Det är ju precis när man känner lusten att avbryta och desperat vill föra samtalet i den riktning man själv vill, som man borde vänta. Det är då det verkligt intressanta kan börja. I det glappet. När den ställda frågan är besvarad och tystnaden som kan komma efteråt får komma. När man låter eftertänksamheten får ta plats. I släptåg kommer det ärligaste ärliga. Våga låta punkten få ta plats. Våga låta slutpunkten få dröja sig kvar. Inte skjutjärnsjournalistik, utan eftersläpningstrollbinderi. Lite så. Men Jason lyckades ändå vara tålmodig och vältalig, trots att han sällan hann till sin punkt.

"... take a walk around the block, and be glad that I've got... me some time to be in from the outside, and inside you! ..."

Musikhjälpen 2017. Utan Jason som programledare numera, och utan Kodjo... Snyft. Men det ska nog bli bra ändå, känns som att årets programledartrio är skön. Dags att börja tänka på vad man vill göra, hur man ska engagera sig i år. Med digitala bössor, egenkomponerade arrangemangspunkter och önskemusik. Det är ju några veckor kvar innan det drar igång i buren i Umeå, men det kan vara bra att förbereda sig lite innan. Läsa på om årets tema bland annat - barn är inte till salu! Uppdaterad info om allt möjligt läggs kontinuerligt upp på Musikhjälpens sida hos Sveriges Radio. Bara en påminnelse.

" ... and we laugh, and we sing, get some-one to bring...
...our friends here for tea in the evening, old Jeffrey makes three! ..."

Måste nog önska mig den här underbara låten av/med Jethro och flöjtmästaren Ian Anderson när det väl drar igång där i buren den elfte december. Eller vad tycker ni?

" ... take a walk in the park! does the wind in the dark...
sound like music to you? well, I'm thinking... it does to me! ..."

(citaten är hämtade ur mannens musikpärm, så jag reserverar mig för om han kopierat av fel eller så... Annars ska det vara så här, som de små utvalda delarna av Jethro Tulls Inside-text ska lyda).

"... counting lambs, counting sheep, we will fall into sleep,
and a-wake to a new day of living, and loving you so!"


<3
/helena

ps Det är den här typen av vintage-fynd som gör oss allra gladast. I finskåpet inne hos Myrorna låg ett nummer av en klassisk musiktidning. I fint skick. Ett gammalt nummer - från 1970. Fylld av musiken som dånade ur de knastriga högtalarna när jag föddes. Fleetwood, Stones, Beatles, Dylan, Elvis, Jethro. Har ni aldrig varit på en LIVE-konsert med Jethro Tull, då har ni aldrig riktigt levt! Det är ett av mitt livs bästa musikupplevelser, när jag gav mannen konsertbiljetter till dem i födelsedagspresent. TVÅ biljetter...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar