torsdag 5 oktober 2017

Fokus - en saklig framställan


Den tjugonde maj 1994, när jag hade varit 24 år i ett par månader. Vet ni vad jag gjorde då? Det vet jag. Jag har koll. Såg den hypade filmen Återstoden av dagen. The remains of the day.

Tillsammans med mannen, förstås. Tillsammans med mannen, som är skälet till att jag alls kan veta det här så exakt. Filmboken med stort F, ni vet. Där alla filmer som vi ser tillsammans noteras och betygsätts från ett till fem, av mannen. Med viss assistans av lilla moi.

 
I Köpenhamn, av alla städer. Vi gav den bara en 3:a. Visserligen med ett plus efteråt, men ändå. Och jag kan inte låta bli att undra vad jag skulle ge den för betyg i dag. Vad är skillnaden på att se en film, av det här slaget, när man är 24 eller 47? Intressant fråga, eller hur?


För fem år sedan, i juli, såg vi Never let me go. Den fick en välförtjänt, stark fyra.

Och jag kan inte låta bli att tycka det är lite synd att jag inte kan kryssa i/bocka av att jag har läst något av årets Nobelskräll (skräll och skräll, känns nästan som de gjort ett snällt val va? Ett relativt lättläst val), men jag tillhör de som inte tycker att det är fusk att se filmen, även om jag är ganska säker på att boken alltid är bättre. Det finns inte mycket som toppar känslan av att få bygga upp miljöer och ansikten inom sig, "bara" med hjälp av författarens ord.

Ja, jag är en sådan som fuskar. ÄR. För att jag älskar film, för att jag tycker om att ta genvägar, men också för att filmen har (åtminstone kan ha, i bästa fall) ett eget berättigande, ett eget sätt att berätta.

Ska nog läsa något av Kazuo Ishiguro (hoppas det blev rätt, håller precis på att lära mig stavningen...) också. Några noveller eller så.

:)
/helena

ps Det här blev visst lite konstigt, men det beror på att jag har en väldigt splittrad dag. Försöker förtvivlat hitta fokus, försöker fokusera på saker som har blivit gjorda, men ser mest bristerna och felen. Det är en sådan dag bara. Hade tänkt att skriva in del 7 av Spår i gräset till er också, men vet inte riktigt om jag orkar koncentrera mig på att renskriva.

Sneglar surt på den adresserade reklamen som dök ner bland posten. Måste, måste, måste hinna maila fler företag om att upphöra med det miljöovänliga förfaringssättet!

Men poeten har hittat en fin plats på köksbordet. Den roliga rektangeln (som har en funktion som vi säkert kommer prata om en annan dag) har hittat rektangulära vänner uppe i bokhyllan. Och det lilla provtrycket - det som inhandlades på sommarloppisens allra sista dag - har också hittat sin plats. Dess mångfaldiga fjärilar flyger färggrant mot grön bakgrund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar