måndag 21 augusti 2017

Vem behöver inte lite stöd här i livet?


Om man skulle ta och smaka på de där röda blommorna...hm...de ser ju så mumsiga ut...eller är de giftiga?


Kanske bäst att hålla sig till den vanliga grönsalladen där ute i djungeln ändå.


Här har vi då den nyaste medlemmen i vårt hemma-zoo. Möt giraffen, som mitt på bokhögen står. 

Och där står lampan, fortfarande bara till lyst, som man säger. Dags att ta tag i ny el till den trogna foten av trä och gedigen metall. Hittills har den bara stått och agerat lampskärmshållare. Men nu, när dunklet kommer och knackar på tidigare och tidigare för var dag som går, är det hög tid att se över hemmets ljuskällor igen. 

Allvarligt talat, tycker jag att många nyare armaturer går sönder alldeles för fort. Förra säsongen la två nya lampor av, det vill säga två lampor som inköptes "first hand" inom den senaste 15-års-perioden eller så. 

Till skillnad från min stadiga, S-märkta skrivbordslampa som jag läste alla läxor under, under nästan hela min uppväxt, den bara lyser och lyser och lyser. Den verkar dessutom gilla 2000-talets hållbara LED, lika mycket som den tvingades respektera den varma glödtråd som den en gång skapades för.


Oj, giraffen blev visst lite trött av allt lampsnack. Ett bokstöd måste väl också få vila sitt trötta huvud (och sin långa, nyfikna hals) mot ett par sköna "tegelstenar" ibland? Här hemma finns det många, tunga huvudkuddar att luta sig mot, även om jag rensade ut en hel hög i helgen. 

Fyrkantiga, intressanta livsöden och meningsfulla, spännande historier - de kan vara det bästa sängsällskap som finns.

:)
/helena 

ps Älskar hur prickarna (fläckarna?) har blekts på ena sidan. Någon - den förra ägaren, eller förrförra - har haft sina böcker stående i solen. På andra sidan giraffens snidade träskalle är de fortfarande mörka - fläckarna. Och på insidan av benen. Lite gulligt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar