Lånade med mig en stor trave Hem & Antik och Antik & Auktion från biblioteket. Läser ikapp. Läser om tuppar och tidlösa nyårslöften. Läser om bästa juldukningen anno förr.
Läser om Karin Laserows enastående förmåga att blanda - bruna, skönt insuttna manchesterfåtöljer med skavda antikviteter. Kromade stolsben, färgstarka textilier och Bojesens stramt intagande träfåglar blandas med guldglänsande ramar, rara blomstermotiv och klassiska kulbenta mässingsljusstakar. Bland annat.
Eller läser och läser, bläddrar och insuper inspiration lika fräsch som de stundande höstkvällarnas luft. För det gamla kan aldrig bli gammalt, bara evigt vackert.
Dammar av pastellerna från 1985. Sköna Hem nummer 3. Mitt i åttiotalet, när jag låg i tonårsrummet och tjurade över att jag inte fick vara uppe så länge som jag ville. För att se på bröderna Herrey. Haha. Året efter 1984, det mytomspunna framtidsåret. En tid när man fortfarande satte citationstecken runt ordet cosy. Innan cosy blev svengelsk vardagsmat. Dammar av den platta, blå tidningssoffan - den som vanligtvis står på den "livs levande", tredimensionella, blå köksskänken och skänker glans åt vardagen.
Inget skapar så mycket förväntan inför det som komma skall - det nya - som att ta del av det gamla. Känner köksbordets nötta yta under mina bara händer. Känner doften av kålpudding och kalvdans. Känner sköna inomhusvibbar inför myssäsongen som stundar. Även om jag gärna vill andas syrerik utomhusluft så ofta jag bara kan. Och hinner.
Ska bli kul att placera ut sommarens vintage-skörd i hemmet snart, än så länge ligger de flesta av de "nya" objekten i en hög och skräpar. Vackert "skräp", mina vänner. Vackert "skräp", som väntar på att få lägga sig tillrätta. I tid. Och rum.
:)
/helena
ps Så, vad var då det nya inför hösten 1985? Att inreda barockt. Med färg & fantasi. Känns precis lika rätt nu 2017, som då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar