I konstens ljus. Och skugga.

Hej.

Hörde ni att det var ett korthugget hej? Inte ett glatt och lättsamt och hjärtligt. Hörde ni det?

Hej.

Tjena hej, säger jag bara.

Tjena hej vad saker och ting kan krångla ibland. Fotade tidigt, när solen befann sig bakom mörka moln, och sitter nu i gassande kvällsljus och försöker redigera fram några vettiga bilder. Det går sådär. Tvärtom hade varit bra: sol tidigt, mulet senare.

I morse funderade jag nästan på att tända ett par stearinljus och börja höstmysa. Nu, bara några timmar senare, är sommaren och solen och den envisa vinden tillbaka igen. Jaja. Tjata. Väder är väder. Släpp det. Eller inte.

Annars har jag mest Peggy på hjärnan. Och Povel.

Såg ni dokumentären om konstsamlaren Peggy Guggenheim? Gör det, om ni missat! Vilket fascinerande livsöde. Framförallt - vilken dedikerad människa! Totalt hängiven sin passion - konsten. Och till männen bakom den. I rättvisans namn måste jag påpeka att hon även gav sitt stöd till många kvinnliga konstnärer. Även om hon nästan ångrade det ibland...

Nu vill jag fara till Venedig. Pronto! Och se Peggys egen samling av modern och då helt banbrytande konst. Får nog nöja mig med att surfa här inne (orkar inte leta reda på länken åt er, men om ni söker på Peggy Guggenheim och Venedig, så kommer ni med all säkerhet att hitta rätt) istället för att åka gondol. Inte dumt det. Vilka konstfärdigheter hon hann samla på sig. Imponerande.

Art Addict. Den heter så, dokumentären av Lisa Immordino Vreeland. Lite småtorftigt översatt till Peggy Guggenheim: beroende av konst.

Och så var det Povel då. I början av sommaren, eller var det redan i våras? Då i alla fall, tog jag ut en så rolig text åt mannen. Tänkte ni kunde få ta en liten del av den. För sommaren är ju inte slut än, på långa vägar. Det bara verkar så ibland.

"...att ta en kryss runt hela världen får vi vackert låta bli

vi klarar oss med fjärden och en gyllne fantasi

på kvällen vilar båten under en tall med palmesvaj i

i en vik någonstans i vårt eget lilla blue Hawaii

korallrev har vi inga men vi har ett abborrgrund

dit vi seglar nån gång och fördriva en kärleksstund

och vår ö har inga vildar som vi krigar med ibland

där finns blott en figur som är snäll och heter Hösterman

man slipper djungelns alla faror när man somnar lugn och trygg

men istället finns det skaror av gedigna svenska mygg

och tröttar dig miljön att vara söderhavsmalaj i

är det nära till stan från vårt eget lilla blue Hawaii"

/ur Vårt eget Blue Hawaii


Kanske sjunger han Österman, men det är ju inte lika kul. Ni får ha lite överseende, jag har tagit ut texten direkt från CD:n. Hittade den ingenstans på webben. Annars finns många andra av Povels kluriga, kuliga och tänkvärda texter inne hos Povel Ramel-sällskapet.

Där hittar ni bland annat den här, ett inlägg i miljödebatten från slutet av 1980-talet. Läs den. Eller skit i det.

:)
/helena

ps Det där tyget med små elefanter och palmer på, det kommer jag nog aldrig att kunna skiljas från. Annars är planen att rensa rejält bland alla mina dukar, gardiner, tygbitar och stuvar när höstmörkret lägger sig över oss på allvar. En av "nackdelarna" med att bo i en anrik textilbygd är att det finns (fanns åtminstone förut) en mängd prisvärda textilier både på andra- och förstahandsmarknaden. Har säkert nämnt den här utdragna, segdragna utrensningsplanen tidigare, men nu är det på allvar. Tycker faktiskt att det är väldigt trist att de inte kommer till mer användning än de gör. Nuförtiden är jag inte lika flink på att byta, tvätta och stryka dukar och gardiner och dylikt, därför tycker jag att någon annan/många andra kan få nytta av dem istället. Lovar att tala om när jag har lämnat in en trave av de färgglada tygerna på närmaste second handinrättning.