Hörde en gråsparvs varningsrop för första gången idag. Har i alla fall aldrig lagt märke till det förut. Den svarta katten låg väl dold bland de stora maskrosbladen. Fågeln hann undan med blotta förskräckelsen. Med ett nödrop. Ett nöd-pip. Katten strök snopet vidare. Hoppade upp på sin vita fönsterbräda, för största möjliga kontrastverkan. Såg aldrig om någon släppte in den sedan, hörde bara fågeln plötsligt tystna.
"Blåser", är det i Alice Tegnérs visa, men kvällen har fått vinden att mojna. Därför fick jag ändra tempus till dåtid. Någon gök har jag däremot inte sett röken av, vi har visserligen ingen lind här i närheten, men väl alm och lönn och björk. Hört den har jag inte heller gjort, men jag skrev en egen vers om den häromveckan - göken. Så om ni är riktigt snälla, får ni kanske ta del av den snart.
Kan inte bestämma mig för om mitt midsommarträd är fint eller inte. Kanske ser det mest ut som ägg ändå? Kunde inte låta bli att behålla de här broderade blommorna när jag fyllde de svarta ramarna, som de satt i, med annat innehåll. Kunde inte förmå mig att bara slänga dem, som överblivna rester. Så då klistrade jag upp dem så här och hängde dem i en gren och började kalla det för mitt midsommarträd.
Haha. Vem hade trott, att lilla otåliga jag, skulle bli en sådan pysslare. Lovar att det inte ska bli någon vana (ovana). Om jag börjar ta fram ytterligheter som toarullar och kritor och sådant, då får ni ryta i på skarpen!
Och förlåt för röriga, oskarpa bilder. Men jag ville så gärna använda de sista, svaga strålarna innan de försvann bort bakom hustaken. För den delen, om allt - precis allt - skulle tillrättaläggas och retuscheras här i världen, då blev det väl inte mycket riktigt liv kvar. Tänker jag.
Tänkte ta mig ett par nypor kvällsluft strax. Innan lördagen slutligen bestämmer sig för att börja använda sitt käraste efternamn - söndag.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar