Den är så sönder så sönder, ändå kan den vara något av det finaste jag sett.
Den lilla lådan med drillande fågel på gren. Ask, snarare ask, lackask. Två kortlekar i en lackask. Vet inte vad den är avsedd som förvaring åt, kanske till kortlekar, kanske inte.
Vet inte om den är särskilt gammal, men den verkar onekligen ha levt ett liv. Ett tidigare liv. Eller två tidigare liv. Eller nio?
Nu bor den här hos oss, och jag vågar nog inte ha något alls i den, åtminstone inget sådant som man plockar i och ur hela tiden. Den får stå och pryda sin plats helt enkelt. Kanske lägger jag en hemlig skatt i den. En skatt som bara får tas upp vid mycket speciella tillfällen. Vid jul eller så.
Min lilla fina pippi.
:)
/helena
ps Trodde aldrig att jag skulle bära något så djuriskt. Aldrig i livet trodde jag mig om det. Jag? Lilla Moi? I leopardmönstrat. Eller är det gepard-mönstrat? Hursom, trodde jag inte det. Sedan stod jag där, i Röda Korsets second handbutik, och bläddrade bland galgarna. Hm. Varför inte? När sedan den trevliga damen som jobbade där la huvudet på sned och sa något i stil med: -Men, den är väl lite söt?! Då var saken klar. Jag är en sådan som klär mig i djurmönstrat. Om jag sedan klär i det, är en annan sak. Och en annan sak är också texten som står på baksidan av lappen där bak i linningen: "Det högsta är ej att falla, utan att resa sig efter varje fall." Haha, otroligt kul eller hur? För här har det väl ändå blivit fel? Det klassiska citatet, av någon okänd klok person, lyder väl ändå ungefär så här: Det högsta är ej att undvika att falla, utan att ha förmågan att kunna resa sig efter varje fall. Varför det finns en sådan text baktill i en djurmönstrad blus, fel- eller rättciterad, är en gåta jag inte har löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar