Lite så här tänkte jag klä mig i påsk. Det prickiga ägget kommer nog passa mig äggstra bra, eller vad tror ni? Allvarligt talat, har inte provat den här tunikan än, det kanske blir en totalflopp och slutar med att jag får gå med rumpan bar. Bara det är tillräckligt varmt för det så...
Tycker om den här blå tonen. Som himlen inför ett väderomslag. Dov, som alldeles innan ett befriande åskoväder. Bara det inte blir konstant påskoväder, så är jag nöjd. Gärna ungefär 800 grader varmt och sol, tack. För bakom mina solglasögon kan jag va mig själv, ni vet. Äsch, jag bryr mig inte så himla mycket om väder, som ni vet. Solglasögon kan jag ha även när det regnar. Så det så.
Och lövet, tror jag fick det av mamma en gång för hundra år sedan. I löv it. Ett riktigt björklöv täckt med guldfärg.
Nu. Andra blå, starka blå, toner: Jag var tjugo år gammal. Hon var en evighet... Ni känner säkert igen den. Jag har hört den ända sedan jag var ca tjugo år gammal, men jag har aldrig lyssnat på texten. Inte ordentligt. Inte förrän för ett par veckor sedan. Då drabbade den mig. Älskar låtar som berättar någonting. Sången är stark. Stark. Blå. Eldig. Vacker. Vemodig. Och tidlös.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar