Det är superduperljust i sovrummet, och trots att fönstret bara är öppet en halv millimeter så måste jag stänga det. Utanför far de knastertorra, överlevande löven förbi, som om de vore statister i en naturfilm om våren.
Funderar på att sätta upp en tallrik till i köket. Och så har jag förälskat mig totalt i huvudpersonerna i min nya födelsedagsbok! (Tack, Mamma & Pappa!) Skulle kunna citera något från varje sida. Sida upp och sida ner med visdomsord.
Nöjer mig nu med det fina förordet av Petter Eklund: "Inför sin 80-årsdag sade en vän: Det känns precis som att vara åtta. Jag vaknar varje morgon och undrar vad som ska hända idag ... Livet har inte med ålder att göra, det är inget som rinner bort med åren. År är ett klumpigt sätt att räkna, men om vi lägger samman den räknade tid som människorna i Patina har levt, blir det över 1000 år. Det är en oändlig rymd av händelser och erfarenhet. Ändå, när vi har besökt personerna i den här boken har vi inte träffat "gamla" människor, tvärtom, livet har bubblat i dem: nyfikna, kloka, skojiga, läsande, undrande, klarsynta - och framförallt har de varit sig själva. Tiden har mejslat ut personligheterna. Den har också gett deras hem sin egen inbodda skönhet, sådant som inte kan snabbköpas. De visas sällan i inredningsmagasin. Äldre hem tycks vara en förbjuden zon i media. Varför? Vi har bjudits in, blivit överraskade och förtjusta. Minnen av yrkesliv, städer, resor, människor trillade som pärlor. Vissa är rädda för att bli gamla. Det är inte farligt, det är ett äventyr. Nya landskap väntar. Låt oss inleda med Lou Reed och låten 'A Gift' från 1976: '... like a good wine I'm better as I grow older...' ..."
/ur Patina, Långa liv & Årgångshem
av Petter Eklund (Patric Johansson, Marja Pennanen)
Bokförlaget Arena
Ni hör ju! Allt är skrivet så inkännande och avslappnat, fast liksom avpassat på ett sätt som passar varje personlighet. Bilderna, fotona, är tagna ur alla upptänkliga - kärleksfulla - vinklar. Och orden och erfarenheterna som förmedlas vill jag helst av allt bara trä upp på långa, långa strån och sedan njuta av dem länge, länge. Som smultron.
När jag lägger huvudet lite på sned i solljuset, ser jag att jag redan har repat framsidan. Lite typiskt mig. Kan inte låta bli att bära med mig böcker vart jag än går. I sängen ligger de kvar och drar sig länge, stör min nattsömn, fötterna får inte plats för alla rektanglar som ligger uppslagna och halvlästa. Men vad gör det? Är det något som för störa mig så är det böcker. Böcker. En ekvation av erfarenheter. En ackumulerad visdom. Sådana böcker, liv, är det en ynnest att få ta del av.
Nu ska vi tydligen äta smarrig glass här!
Och jag som inte ens har hunnit nämna Alma Haag. I kartboken har jag lagt ett bokmärke i Sparlösa, det är inte så långt härifrån. Hoppas på en utflykt dit snart. Se K-Specialen om Alma. Upphovsmannen var en kvinna. Av Wanda Bendjelloul, Arianna Bommarco Catomeris och Katarina Hellberg. En varm skildring av en kvinnlig pionjär. En hel resväska full av hennes foton ledde till att en märkvärdig historia rullade upp sig. En film om en kvinnlig pressfotograf före sin tid. Flera kvinnliga fotografer medverkar och delger oss sina berättelser om hur det var (är) att beträda traditionell manlig yrkesmark.
:)
/helena
ps Förra gången jag nämnde boken: Patina, Långa liv & Årgångshem länkade jag till Bokförlaget Arena, så det gör jag inte den här gången. Den här gången vill jag vara snäll och tipsa er om att boken är en av årets bästa REA-fynd. 109 kronor kostar den tjocka, vackra boken. Finns fortfarande kvar att beställa hos flera av våra stora nätbokhandlare. Åtminstone fanns den det när jag senast kollade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar