Har inget att säga egentligen, orkar inte. Dagen är slut för längesedan och jag också. Men är man envis så är man, vill man hinna med det ena och det andra, som man har bestämt att man ska hinna med, så vill man.
Man. Det var otroligt vad många män jag lyckades klämma in i ett enda stycke. Man. En del vill inte säga man alls längre, de vill säga en istället. En tycker si och en tycker så. En undrar ju. Och så vidare. Men jag vill säga man. Jag tänker fortsätta säga man. Trots att jag är feminist. Kanske till och med på grund av att jag är det. Man betyder människa på engelska och därmed har det inget med kön att göra från början. Man betyder helt enkelt människa, och det är vi ju trots allt allihop (även om man undrar över en del presidenters väldigt inhumana agerande just nu, men det är ju en helt annan sak). Därför tänker jag, på grund av det rent språktekniskt korrekta, fortsätta att säga man.
Även om jag gärna säger kvinna också. Helst säger jag kvinna, bara för att det genom historiens gång har sagts alldeles för lite. Kvinna, kvinna, kvinna! Undrar hur många gånger man skulle behöva upprepa det för att utjämna de historiska - och nuvarande - ojämlikheterna mellan könen? En sisådär triljoners biljoners miljoners gånger eller så. Minst.
Gult ja. Visst är det lustigt hur ögonen alltid dras till gult vid den här tiden. Även om det oftast slutar med att man köper något blått. Eller rött. Eller grönt. Bright light bright light! Gulradarn går liksom på konstant högvarv vid den här tiden. Det är det nya ljuset som spökar. Och den stundande påsken förstås. Även om jag alltid tycker det är fint med gula inslag i inredningen. Gult var min första favoritfärg. Älskade gult när jag var liten. Om jag tittat in i garderoben idag, så finns det nog nästan inget gult där numera. Bara något enstaka linne eller så. Kanske skulle köpa något piggelin-gult att dra på sig ändå. Idag (igår) köpte jag en röd blus och en blå och en melerad. Alltsammans för tjugofem kronor. Jodå. Bara i second handvärlden, mina vänner. Bara där.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar