"... Är de ens gamla, fast åren har gått? Vi får bland andra träffa 91-åriga Elisabeth Ralf som inte tycker om soffor... " Nu har jag beställt födelsedagsboken som ska göra mig på gott humör (det är jag i och för sig redan): Patina. Vilken titel skulle kunna passa bättre, när man precis har rört sig bort från att kunna kalla sig 40-ish till att börja kalla sig 45-ish? Jag bara undrar.
Långa liv och årgångshem, lyder undertiteln på boken av Petter Eklund (Patric Johansson, Marja Pennanen. Bokförlaget ARENA).
Bjuder er på en något ovanlig helgbukett. För här ser ni mannen som lämnade in Nasse. Och Puh. Och Co. Till Erikshjälpen häromdagen. Och en Rörstrandskanna, med just det - patina.
Hoppas att de tar en ganska rejäl peng för dem, för de är i himla fint skick. Inget barn har fått leka med dem - bara jag. Men nu så var det dags att låta dem få åka vidare i det ständigt rullande återanvändningshjulet. Jag har ju min stora Nalle Puh-bok kvar. Och örhängena där han sitter med huvudet långt ner i burken med honung. Och så fick jag ju med mig ett fint ex av Torgny Lindgrens Hummelhonung därifrån också. Vilket betyder att summan av honungen ändå är konstant.
:)
/helena
ps Läste/såg ni det här? Mannen som klev ut genom lägenheten och försvann. Hittade artikeln i Leva & Bo (Expressen), när jag skulle läsa om något helt annat (husmorstips om hur man tvättar mattor i snö. Tur att jag inte ägnade lång tid åt den artikeln, nu har ju nästan allt smält bort igen...). Alltså, bilderna, prospektet, objektet eller vad vi ska kalla det kommer tydligen från Hemnet och handlar om försäljningen av en lägenhet som påstås ha lämnats vind för våg med ett halvt urdrucket saftglas och en halväten muffins (tycker i och för sig att det ser mer ut som en mazarin?) kvar på vardagsrumsbordet. Med nyligen hämtad kemtvätt slängd i en fåtölj. Och ett påbörjat brev i skrivmaskinen. Alltså, på riktigt, tror ni på det här? Är inte det här ett av århundradets bästa PR-trick? Någon, stylist eller mäklare eller både och, har kommit på världens idé: Vi stylar en lägenhet så att den ser helt ostylad ut. Så ostylad så att det ändå ser stylat ut på något sätt. Kan inte riktigt slita mig från fotona tagna i lägenheten. Måste verkligen ge dem en eloge, de som har kommit på den här briljanta idén som triggar igång fantasin på alla cylindrar - för inte tusan kan det vara sanning och verklighet vi talar om här. Den där bonaden ovanför sängen, till exempel, hur tänkte "han" där? Ödslighet är inte ordet JAG vill känna när JAG ska somna. Kanske kan den upplevas meditativ? Och boken vid sängkanten, vilken var den allra sista meningen han läste innan han klev ut? Ja, titta själva. Hoppas länken fortfarande funkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar