lördag 18 mars 2017

Kärnfullt?


-Har du lyft på locket till burken med äpplen nyss, undrade mannen. -Nä, sa jag och la till ett -Hurså? Så kom han ut från köket och fram emot mig med ett äpple i högsta hugg: -Lukta, så förstår du. Och jag förstod. Ljuvligt! -Något rätt måste de väl göra i Polen ändå, frågade sig mannen retoriskt. -För nu finns det ju inga äpplen att köpa från något mer närliggande ställe, och då måste de väl göra något rätt, när de kan dofta så här gott trots ett antal fraktade mil? Eller finns det äppelparfym som de sprutar på dem, för att man inte ska kunna låta bli att köpa? 


Mannen alltså, en kul typ. Men faktum är att det är svårt att göra rätt med maten. Vad ska man köpa och inte? Brukar åtminstone försöka köpa frukt och grönt från så närliggande områden som möjligt, när det är möjligt. Det vill säga inga Granny Smith (mitt gamla favoritäpple, som ett grönt sagoäpple...) längre. Äpplen från övriga, hyfsat närliggande delar av Europa, när de svenska är slut. Men det är svårt, för bananer växer ju inte direkt på björkar - och bananer är det ju jättesvårt att leva utan.

Så det är bara att jämka och försöka och göra så gott man kan. De israeliska/palestinska apelsinerna är så underbart goda, men ibland få man stå över det mest exotiska till förmån för något mer närliggande, ibland får man unna sig en Jaffa-apelsin. Sallad på vintern odlas i energislukande växthus, säger de som vet, så då får man äta lagrad vitkål istället. Och morötter och potatis från i höstas. Det ÄR svårt att vara miljövänlig vad det gäller maten, det är svårt som lekman att veta vad som egentligen är det mest miljövänliga alternativet. Man kan bara göra så gott man kan. Alla kan göra något, tänker jag medan jag hör mannen mumsa på sitt ljuvligt doftande äpple.


Men det här kanske inte blev så dumt ändå? Först tänkte jag, med förkylningsviruset fortfarande hängande över mig som ett hotande orosmoln, att det här blir nog inget annat än ett inlägg i den berömda - för att inte säga ökända - kategorin "Hellre än bra", men nu undrar jag om det inte blev lite bättre än så, trots allt. Hittade några eftersläntrande foton från utställningen med färgsprakande retrobroderier. Lite småsuddiga är de förstås, men de känns ändå okej att visa er.


Verkar vara en vacker, men något snålblåsig, helg utanför fönstren. Känns nästan som om det kunde varit påsk. Den hägrande påsken ligger fortfarande några veckor fram, kanske inte så dumt att den är sen i år, då hinner det bli lite varmare - och mindre grådaskigt - tills vi får de sköna, gula semesterdagarna. Bjuder er på några mjuka fjäderfän som lite längtansfull uppvärmning.

Som sagt, det har inte brutit ut än, eller läkt. Inbillningssjukan, eller vad det nu är som kliar i ögonen. Längtar ut, gör jag. Och kameran.

Sköt om er.

<3
/helena

ps På tal om kunskapens frukt. Om det finns en enda person i hela världen, som på riktigt är smartare än en femteklassare, så måste det väl ändå vara hen som kom på själva programidén Smartare än en femteklassare? Så himla bra program!

1 kommentar:

  1. Detta gäller ju tyvärr inte längre, när det inte är SVT som håller i trådarna...

    SvaraRadera