Läser i dagens tidning (Borås Tidning) att Bodil Jönsson - ni vet den supercoola professorn och författaren som brukar prata om tid och otid i tid och otid - som nyfiken fyraåring trodde att: "... ifall man högg huvudet av en människa, kunde man på snittytan räkna årsringarna. ..." Lite makabert förstås, på en fyraårings vetgiriga vis, men klokt och logiskt och smart också.
Och för mig som älskar träd känns det självklart att räkna årsringarna hos oss människor också, även om de inte syns på samma sätt under våran hud som under barken på stammen. Men de syns. Och märks, på hur många blir bättre och bättre på att se de större sammanhangen. Bättre på att fylla i linjerna mellan prickarna. Känns hoppfullt att man har en massa kvar att bli bättre på ju! Can't wait liksom...
Bodil Jönsson var här och föreläste i samband med den pågående hälsoveckan, och jag tycker att hennes definition av hälsa känns så sund: "att i glädje vara upptagen av sin livsuppgifter, oavsett om man är sjuk eller frisk." Och gudarna ska veta att det kan vara svårt att hitta glädjen ibland, när man inte har en helt frisk och välfungerande kropp.
Men jag tror på glädjen. Allt snack om lycka tycker jag kan bli tröttsamt emellanåt. Den eviga jakten på lycka och perfektion, som verkar pågå på ställen där man minst anar. Glädje däremot, som sagt. Och välbefinnande. Bra ord. Och harmoni kanske. Jo, lite harmoni tror jag allt vi blandar in i hälsomixen också. Sedan får Livsuppgifterna gärna innehålla element av både kärlek och passion, parat med ett genuint intresse förstås. Oavsett om man brinner för sakernas och människornas historia, eller något helt annat.
<3
/helena
ps Nu, NU, ska jag gå och smörja in mina nariga händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar