Håller på att rensa bland mina saker. Igen. En ständigt pågående process. Om saker kommer in, måste några andra gå ut, så är det bara. Hittar jag något oemotståndligt när jag är ute på skattjakt så "byter jag upp mig". Även om det där med att "byta upp" inte alltid följer någon begriplig logik. Något mycket mindre värdefullt, rent ekonomiskt, kan mycket väl tala högre till mitt hjärta än något med ett mer traditionellt pengavärde.
Vilket innebär att några lyckliga kommer hitta en och annan riktigt fin sak i diverse second hand-butiker den närmaste tiden. Som fatet med prickar och rosa näckrosor. Det är nästan perfekt, har bara ett par avskavda blad här och där. Men det får inte plats, kommer inte till sin rätt någonstans i detta hem, så då får det gå tillbaka till återanvändningsvärlden. Där någon annan kommer bli ny, lycklig ägare till både vintage-prickar, vintage-blad och vintage-näckrosor. Bra va?
:)
/helena
ps Om jag skulle deltagit i tävlingen (vilket är fysiskt omöjligt eftersom jag inte har något instagram-konto (Va? Är jag en dinosaurie eller? Ja.) tänker jag spontant på det hoppfulla budskapet på mitt översta foto i inlägget Pink checklista... här. Fast i så fall skulle jag bli tvungen att be den unga skolgårdskonstnären om tillstånd först förstås. Och inte för att jag direkt känner att postföretaget i fråga är värdig någon reklam i nuläget - åtminstone inte om man ska tro på rapporterna man hör i media - men ändå. Det här med frimärksmotiv är ju alltid spännande. Fram till den 20 oktober kan man gå in och rösta på sitt favoritmotiv: Tjugo instagramfoton har blivit utvalda bland en massa inskickade bilder. Det lilla barnets selfie-öga är så gulligt och älgens nyfikna mule är så kul. Annars tycker jag nog att många av de natursköna bilderna känns lite för perfekta. Lite för mycket färger, lite för tillrättalagda. Men det är ju jag och min högst personliga åsikt det. Gå in och rösta vetja! Och glöm inte att titta på de gamla märkena längst ner på sidan. Röda korset är en självklar favorit. Och den kvinnliga störtloppsåkaren. Roxette i miniformat minns jag att jag tyckte var lite knasigt kul så där. Sedan känns det nästan skamligt att konstatera att det tog 2016 relativt moderna år innan Pride-färgerna äntligen fick pryda ett svenskt frimärke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar