Mer bagage

Kommer ni ihåg raderna jag påbörjade, som jag kallade för Bagage? De är färdigskrivna nu. Tror jag.

Åtminstone har de tankarna nått vägs ände här, och nu. Människors, allas, bagage är annars något jag ofta återkommer till. Hur man lätt kan låta det bara tynga en, aldrig våga tillåta sig att känna hur det bär. Också.

Alltså, en styck färdigförpackad, färdigpackad, liten text från mig till er.

Lätt, tungt

Du bär din längtan

Släpar dina farhågor

Som hjärtats EKG

Gör vågen

Upp, ner

Som svalans kullerbytta

I skyn

Lätt, tungt

Du bär dina skrapade knän

Släpar sorgen

Som utspilld sockerdricka

Över asfalten

Genom rågfälten

Ett sus

Ett brus

För din inre syn

Lätt, tungt

Du bär ditt hjärta genom elden

Släpar det genom mörkret

Genom vattnet

Genom sanden och gruset

Och dyn

Lätt, tungt

Du bär på något inom dig

Som kan bära långt längre än du tror

Släpar tvivlet genom askan

Med fötterna svävande över fimparna

Går i trans

I rus

I grus

Tungt, lätt

Du väger på ena bakfoten

Släpper till slut

Ut

Ner

Med dunsen ekande

Lyfter ögonen

Och hjärtat

I byn

Där själva livet bor

<3
/helena