Med några enkla knapptryckningar får jag mannen, i den röda tröjan, att tappa huvudet och en ung kvinna att börja sväva. Men killen till vänster rår jag inte på. Han står där han står, och rår om någon liten konsertbesökare. Sätter i nappen kanske? Eller rättar till hörselskydden? Vagga vagnen behöver han nog inte göra, det fixar Timo så bra från scenen. Eller fixade. Fotot - som måste betecknas som mitt bästa rockfoto (enda?!) - togs våren 2014. I samband med att Textile Fashion Center invigdes. En konsert för alla, tänker jag när jag ser på bilden.
Vilken är då min bästa konsertupplevelse? Frågan kom upp för ett tag sedan, och jag svarade Jethro Tull utan att blinka. Utan att tveka det minsta. Ingen tvekan om saken, trots att jag varit på både U2 och Fish och Patti Smith och Eva Dahlgren. Och och och. Och dessutom sett många många artister i ögonvrån på ett par Hultsfredsfestivaler. Allt från Regina Lund (!) till Black Sabbath.
Jakob Hellman. Honom glömmer jag inte. Aldrig. Såg honom LIVE i Göteborg en gång när det - han - begav sig. Jag var ung och allldeles alldeles kär i Jakob och hans stora blå och ärliga låtar.
Happy and I'm smiling... "Living in the past". Med Jethro Tull. Så himla bra låt, som är omöjlig att få loss från hjärnvindlingarna när den väl har fastnat där. Ian och hans magiska trollflöjt. Se videon och kolla in det stora håret. Det verkar nästan som att tuggummit vill trassla in sig i det. Simultanförmåga på högsta nivå; tugga tuggummi och
:)
/helena
ps På alla affischer inför, kunde man se Daniel Adams-Ray. Sedan, när vi kom dit, till invigningen, fick vi veta att Daniel fått förhinder och skulle ersättas av Moneybrother a.k.a. Anders Wendin. Dagen led mot sitt slut, kvällens konsert närmade sig och vi gick ut på baksidan för att lyssna. Då, bara en stund innan vi förväntade oss att Wendin skulle gå upp på scenen, kom beskedet att hans plan - att kunna ta sig från USA till Borås - inte gått så smidigt som han hade hoppats. Samma dag hade han tvingats tacka återbud. Och vad gör arrangören då? Jo, ringer Timo. Timo Räisänen (som, som grädde på konsertmoset, har ett visst förflutet i vår lilla stad). Ingen blev gladare än jag! Tycker han har något, den där Räisänen. Inte minst brist på beslutsamhetsångest... Från scenen berättade han om samtalet han fått, hur han stod med familjen på en handelsträdgård (i Skåne någonstans?) och bara bestämde: Att självklart kommer jag till Borås. Idag. Ska bara ringa grabbarna i bandet först, kolla om de kan. Och de kunde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar