- Om snön faller på våren, bara för att jag köpt koppar som det står Midwinter under?
- Hur många prickar de små tapirerna har, och vart de tar vägen sedan?
- Vem orkar bry sig om gråzonerna längre? "Alla" verkar bara se i svart. Och vitt.
- Krasse, krasse på koppen där, vem har lämnat in dig till second hand-affären i så fint skick? Och varför? Jag säger bara tack!
- Vem kan leva utan kärlek? Inte jag. (Tack Älskling för att du finns. Och orkar lyssna och bry dig så mycket!).
- Det här med manligt och kvinnligt - varför upptar det våra tankar så mycket? Och borde det verkligen göra det?
- När någon säger att den inte hinner läsa böcker, menar hen verkligen det då? Eller prioriterar hen bara annat istället?
- Vem jag skulle nämna, om någon kom fram till mig på stan och undrade vem som var min kvinnliga förebild?
- Hur i hela friden jag skulle klara mig utan starka färger?!
- Varför så många TV-serier börjar så fantastiskt lovande och bra, och sedan mest mynnar ut i ett trött jaså?
- När jag ska våga ta bort den dammiga spindelväven som täcker toppen på Höganäs-krukan? Vill helst inte stöta mig med vår rara inneboende...
- Om inte någon som älskar kokos ska ringa på dörren snart? Annars blir jag tvungen att äta upp de där pralinerna som alltid blir kvar efter jul.
- & vem är väl jag att undra? Jag har ju heller inga svar.
:)
/helena
ps Spontant måste jag nog svara alla kämpande, ensamstående mödrar i världen. Och Oprah Winfrey. På punkt åtta alltså. Och då tänker jag inte på alla pengarna (som jag dessutom bestämt tror "kom i hennes väg" som en eftereffekt av hennes osjälviska och nyfikna sätt att se på världen och sin omgivning), utan på allt bra hon gjort - och gör! - för andra människor. Tala om att göra skillnad. Ja, tala gärna om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar