måndag 29 februari 2016

Sagan om det sorgligt tomma minneskortet


- Det var en gång en helg, som började som en stor, gul, välformad ballong. En elastisk skapelse fylld med frisk luft och vackra drömmar...
- Åh nej, avbröt flickan. Den där har jag hört så många gånger förut! Det är väl den som alltid slutar med en platt, kall, torr och tråkig pannkaka va?
- Inte alltid, svarade den goda fen. Det är inte alltid den slutar så.


- Åh nej, fortsatte flickan och tittade på bilden. - Åh nej, vilken tråkig bild. Bara beige.
- Å nej du, min lilla trotsiga sötnos, log fen. Här finns allt mellan himmel och jord. Och en häst.
- En häst?! Nähä. Var då?


- Där! Ser du inte? Skynda dig att titta nu, innan den börjar beta utanför bild. Sa fen tålmodigt.


- Åh nej, det är ju samma tråkiga skylt igen! Den lilla gömde sitt ihopskrynklade, besvikna ansikte i händerna.
- Inte alls, molnen har rört på sig, skyndat vidare. Så som bara moln kan skynda. Och där borta går vägen som börjar med vinter, och slutar med vår. Sa fen och himlade med ögonen, när flickan inte såg.

:)
/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar