...och gult är fint!

I media snackas det mycket om det gröna. Klimatet är på tapeten, mer än vanligt. Adventsinspirationen runt omkring oss är mest vit och röd. Och lite grön. Själv hittar jag några gula detaljer från september när jag letar bland mina foton. (Tanken är bland annat att hitta tolv bilder, som kan bilda grunden till en almanacka. eviga kvinnor-kalendern 2016, typ. Vi får väl se hur det går med det.)

Tycker den översta och den nedersta bilden talar för sig själva. Men den i mitten måste nog förklaras lite. Det är en gubbak. En gubbrumpa. Rakt upp i luften bara. Inte så fint, tänker ni kanske. Men jag tycker att den är det. Fin. Inte nödvändigtvis på grund av dess utseende, utan på grund av dess position.

Låt mig förklara: Det var miljövecka i stan. Kretsloppsveckan, som den kallas. Överallt snackades det miljö. På längden och tvären. Experter föreläste. Work shops hölls. Loppis och swoppis och allt vad det heter fyllde agendorna. Det serverades vegetariskt. Ekologiskt. Det sprangs lopp. Och pratades lite mer. Det var gala. Grön glamour. Miljöhjältar hyllades. Samtidigt som allt detta pågick tog vi - mannen och jag - en promenad i stadsparken. Där var han; gubben med jeansbaken. Han samlade in flaskor. För trots att det var värsta miljöhypen i vår lilla stad, låg det skräp och skräpade. Som skräp ofta lite retfullt gör. Även bland näckrosorna flöt det avfall. Han stod vid dammkanten, släppte kryckan han stödde sig mot, la sig ner på knä, sträckte sig så långt han vågade och nådde precis sin fångst - en plastflaska med gul etikett på.

Vad är det med det då? Vad är det som är så fint och speciellt? Vad är sensmoralen här liksom? Jo, att den som tar personligt ansvar för sin lilla del av miljökampen är en hjälte i mina ögon. Sedan spelar det mindre roll vad syftet med handlingen egentligen är. För visst kan man tycka att det är lite sorgligt att det finns de som tvingas tjäna in en extra slant så här för att överleva. Men det spelar ingen som helst roll i min hjälteroman. Gubben är min finaste miljökämpe! Fotot är min finaste symbol för det personliga ansvars- och risktagandet i miljöns heliga, gröna namn.

:)
/helena