Stilleben-recept

Det började med att jag skulle vädra min kofta. Plockade upp den ur kassen och konstaterade att den inte alls hade den nyans som jag trodde. Så jag gick lite bananas och lät redigeringsprogrammet färga den "rätt" istället. Guldknappen!

Sedan kom jag på att jag ville göra ett nytt stilleben i sovrummet, mot den grå skärmväggen, ni vet. Men samtidigt ville jag visa er, och det visade sig vara omöjligt i dagens dunkla inomhusljus. Vad göra? Gå ut i min lilla täppa kanske? Och göra en provisorisk uppställning av arrangemanget där. Ja, varför inte. Kändes som en smått genialisk idé faktiskt. Innan det började störtregna. Och åska.

Så det var bara att backa tillbaka in igen.

Ingeborg och jag fick snällt stanna i fönstret. Hon vävde något vackert. Jag fotade alldeles för närgångna bilder, i hopp om att ducka regnet som låg på åt vårt håll. Vi vädrade våra åsikter och höll koftan sällskap. Vi följde de snabba växlingarna utanför. Från regn till rusk till en ensam, svag solstrimma som lekte ikapp med barnen som var på väg hem från skolan.

  Hela världen får plats i ett fönster. Om man bara vill.

Så vad är då receptet för att få till ett bra stilleben - oavsett var det sedan ska stå. Svår fråga. Tror inte att det finns något riktigt bra recept egentligen, bara en massa bra ingredienser. Ögongodis. Gärna en massa sköna ting "av det redan använda slaget". Vintage, second hand. Lite antik-feeling över det hela. Nött och stött och sött och lite salt. Blandningen ska kännas i magen. Och lämna en bra eftersmak.

Till just det här stillebenet använde jag de här ingredienserna:

1. En ganska nyinköpt kofta. Som är helt okej utan redigering faktiskt. Lite guldskimmer är aldrig fel. Och så kostade den ju dessutom bara 10 (!) kronor.
2. Bästa höstbroschen. I trä. Lövträ(d). 
3. Burken, som har minst tre snygga mönster going on samtidigt. Lite blommigt, lite rutigt, lite rosigt.
4. Gripen. Tror åtminstone att det är en grip. Den coolaste ljusstaken i stan! I alla fall i min stadsdel? Tung är den, så att det räcker och blir över för att stå stadigt i ett vindpinat sovrumsfönster. Önskar bara att de varit två. Hade varit dubbel-über-coolt.
5. Paraplyet från Syco kvalificerar sig med råge som så kallad "conversation piece". Men jag har haft det framme så länge nu, det börjar bli dags för något annat obegripligt, konstigt - för att inte säga rent av lustigt - istället. Något i lite mustigare färgskala. Ni kommer, kanske, att förstå när ni får lite mer perspektiv på saken. Bokstavligt talat.
6. Böcker! Med lagom mycket patina. Snygga och innehållsrika.
7. En kvinna. Med lagom mycket patina. Snygg och innehållsrik. Jodå.

:)
/helena

ps Förresten, ni missade väl inte spindelväven? Är så himla nöjd med att jag lyckades fånga den i samband med kortet på Ingeborg, där hon står och väver...