Jodå, vi kom ut en sväng på eftermiddagen.
Allt började med att vi gjorde ruscher i den här trappan. Upp och ner. Upp och ner. Och ner. Sprang vi.
Nej, vänta lite här nu, så var det väl ändå inte det började? Nej, så här var det ju: Först glömde jag bort att det var höst, så jag slängde bara på mig en tisha lite slarvigt och rusade sedan snabbt ut genom dörren för att hitta en lämplig trappa att köra intervaller i. Sedan, på vägen ner, såg jag att det stod en övergiven vas på ett trappsteg, en vas som verkade vänta på mig. Så, jag greppade den snabbare än vinden och höll nästan på att landa med näsan - och vasen - i en stor rhododendronbuske.
Nej, så gick det förstås inte alls till. Men att vi hade en superfin eftermiddag på stan, det är alldeles, alldeles sant.
:)
/helena
ps Och att jag såg en urgullig unge som hade hela huvudet nedstoppat i sin godispåse är sant. Och att jag blev totalt utskälld av en lurvig liten hund är sant. Och att jag åt isglass med mössa och polotröja på mig är sant. Och att mannen är den snällaste och bästa mannen på jorden är sannast av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar