Och ett rubinrött!

Gula, bruna, brungula, gulbruna, orange, några lite rödaktiga, några enstaka, envisa gröna och ett rubinrött!

Rubin. Ett porslinslöv från Gefle. Från 1940-1950-talen. Även om jag tycker att det andas tidigare datum. Det glada 20-talet. Dekadens. Plymer och palmblad. Lättja och champagne. Dans, rörelse, rasslande långa pärlhalsband. Form och glädje. Formglädje!

Mot den grå betongen, i trappan, i skuggan av den stora lönnen som har de flesta av sina löv kvar, ser man det rubinröda komma helt till sin rätt.

Även om jag tycker att den här lite blåare tonen som framkommer bäst under den fria himlen, intill det lilla trädet som så ivrigt har fällt alla sina blad, är charmig på sitt sätt.

Och se på gulddetaljerna! Guldkanten! Är det konstigt att jag föll som en fura för det formstarka bladet?

:)
/helena

ps Nu har jag två "ädelstenar". Ni minns kanske det Safir-blå?