onsdag 7 oktober 2015

Mossigt, nobelt & lite nonchalant


Kanske kan den aldrig komma mer till sin rätt - den tyska Bay-vasen - än den gjorde bland de rosa blommorna. Kanske är det dumt att ens försöka toppa det, så det gör jag inte. Jag plockar bara in en gren.


Å andra sidan tycker jag att "bara en gren" kan vara något av det vackraste som finns. Mossig och dan. Med glest spunnen spindelväv. En väv som förbinder grenskotten med varandra. Spindeln såg jag i köket häromdagen, den kilade in genom en springa mellan dörrluckorna ovanför diskhon. Tror ni den kröp in där för att kunna spinna vidare på sin egen historia?


På tal om historia. Det var ju det här med det noblaste av priser. Nu är det snart dags, snart smäller den berömda dörren i börshuset upp när Sara Danius stiger ut för att berätta vem som är årets pristagare i litteratur. Och jag har noll koll, mer eller mindre noll koll. Som vanligt spekuleras det hej vilt. Några namn vi hört tusen gånger känns det som, och några som man undrar hur i hela friden man ska kunna lära sig att ens uttala. Allt är som vanligt. Eller? Inte riktigt va? Redaktionen för eviga kvinnor (läs jag) förbehåller sig rätten att vara överlycklig över det obestridliga faktum att vi för första gången har en kvinnlig ständig sekreterare i Svenska Akademien! Hurra! Och äntligen!


Vem som har gjort "boktrycket"som jag hittade i en välgörenhetsaffär, för endast fem riksdaler, har jag heller ingen aning om. Det är nog inte särskilt gammalt, tycker mig kunna uttyda siffrorna 91 i nederkanten. 1991. Ingen plansch som kan matcha Gustaf III:s anrika akademi i ålder direkt. Önskar att jag hade ork att sätta upp den permanent någonstans, men att ha en tillfällig "bokhållare" är förstås inte det sämsta man kan ha.

:)
/helena

ps Om Sara Danius kan man läsa mycket. En snabb sökning gav besked att hon alldeles nyligen tilldelats ett fint pris. Att hon sitter på stol nummer sju (tänk att få sitta på samma stol som Selma gjorde!). Och att hon av en alldeles speciell anledning somnade på Nobelmiddagen förra året. Av Sara Danius kan man också läsa en hel del. Känner att jag nog måste göra det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar