Det finns inget bättre än att gå på auktion. Vanlig, hederlig slagauktion. Allt är där och då. Hands on. Rota och pilla och tafsa och vända och ta en vända till runt alla grejorna - om man hinner. Det är väldigt sällan vi hinner gå på auktion nuförtiden. Tror bara vi har varit på två i år. Eller tre, max. Det är synd. Verkligen synd. För det är så himla kul.
Mitt hjärta slår alltid ett extra slag när det är tydligt vem som har ägt sakerna. Alltså inte vem som i exakt vem det är, utan i att det finns tydliga spår efter den tidigare ägaren. Älskar när det är så tydligt att man nästan kan se personen framför sig: De här smyckena använde hon. Hon älskade små onödiga porslinsprylar. Hade exklusiv smak gällande parfymer, men struntade helt i hur gardinerna såg ut. Hon hade köpt för små skor. Många för små skor. Blandade gärna alla stilar. Något ärvt, något ommålat, något skavt, något i perfekt vitrinskåpsskick, något sönderälskat från barndomen.
En del av förklaringen till att vi varit på så få auktioner - förutom tidsbrist - är väl att jag brinner mer och mer för kretsloppet i välgörenhetsbutikerna. Tycker om tanken att ge och "ta" där det känns att pengarna kan göra lite mera nytta. I förlängningen. Men jag vill ändå - eller kanske just därför - slå ett extra slag för auktionens självklara plats i mitt hjärta. Där, bara där, kan man få syn på en hel människa; mitt bland det som en gång var just hennes saker, och liv.
:)
/helena
ps Och det är fortfarande inte för sent att hitta unika juldekorationer att ropa in. Det lovar jag. Även om den allra bästa tiden för att ropa in prisvärda julsaker är på sommaren och våren. Men vem vet, kanske finner du ett alldeles speciellt påskägg istället. Nu när snön närmar sig och ingen annan ens tänker på ordet påsk. Så, gör slag i saken och gå på auktion i höst och vinter vetja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar