Hade tänkt packa ner de sista resterna av sommaren nu. Packa ner alla de ljusaste tankarna. På allvar. Sammanfatta, fatta och förstå att den varmaste solen har vandrat vidare. Fästa några somriga stillbilder på papper. Och några på skärm. Men. Här sitter jag och är smått hög fortfarande. Hög på helgens överdoser av solljus och syre. Trött är jag förstås också, man blir lätt det av att andas in så där djupt hela tiden. Ändå ner i lungspetsarna.
Hur ska vi då landa efter dessa två ljusblåa dagar? Orka återgå till veckodagar som kanske inte klingar lika lätt eller bjuder på så många stjärnklara promenader? Gipsi och jag bestämde oss för att mota vardags-Olle i grind, vi kallade helt sonika in det tunga artilleriet: Gamla hjältar och nya blommor.
Köpte en närodlad krukväxt på ICA i lördags, för tio kronor. Klippte av de små grenarna och stoppade ner dem i vatten. Nu hoppas jag att de vill försöka överleva vardagen tillsammans med mig. Förra gången jag gjorde så här, då blommade de i hela två veckor (!), fast jag glömde byta/fylla på vatten. Vågar man hoppas på en repris av det scenariot, tror ni?
En utvikning, beträffande fenomenet "att röra på sig", är nog på sin plats här. Motionera, träna och allt vad det kallas. Helst går jag. Går. Bara går. Lagom långsamt. Makliga promenader i fridfulla omgivningar. Eller så springer jag på loppis. Men det händer att jag "skakar rumpa" också. Det händer. Dansar, tramsar och flamsar mig genom rummen till lämpliga rytmer. Ibland till The Hooters. Gammal musik-kärlek rostar kanske lite med tidens tillåtelse, men rost kan ju vara vackert också. Musik med patina. Out of Body. Ett passande album när man vill dansa sig bort en stund.
För vem kan motstå ett löfte om 25 Hours a Day? Kärlek tjugofem timmar om dygnet önskar jag er, mina kära läsare!
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar