Klivian blommar. Senast den sköt en lika överraskande, orange kaskad rakt upp i luften skrev vi januari i dagböckerna. Förbryllande blomma det där. Precis när jag moloket går fram för att klippa av ännu ett trist, gult blad så ser jag dem - knopparna. Och nu har de alltså slagit ut! Börjar bli något av en tradition att visa upp min förvåning varje gång den sköna behagar blomma.
Medan jag gnolar she´s up to the sun och vägrar släppa taget om känslor som mest hör sommaren till, omfamnar mannen höstterminen med Petronella och den söta visan som frågar sig om man kan köpa vantar eller stövlar här. Nä, det här är en klappa-händerna-affär. Eller en stampa-fötterna-affär. Eller hur det nu är. Tror det handlar om kalsonger (långa?) någonstans också.
De sjunger och spelar förstås mycket annat också - mannen och hans elever. Men en dag på stranden blir det nog inte lika ofta nu. Och inte så mycket ta av dig skorna heller. Men heroes spelar han säkert för alla vardagshjältarna runtomkring. Och working class hero får han förstås spela för mig precis när han vill.
Skulle börjat med att säga att han nog inte fyller så mycket trots allt, eftersom han önskade sig popcorn på födelsedagen, det glömde jag ju. Men vad gör det? All ends with beginnings, eller hur det nu var. Och just i dag med ett stort: GRATTIS ÄLSKLING!
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar