"En ganska hög, kryddoftande ört med talrika gula, knappliknande korgar..." säger SAOB. Nu doftar de inte lika starkt längre, efter snart två veckors dofttjänstgöring i köket. De har djupnat något i färgen. Och nu vill de gärna sprida sina många gula frön överallt. Därför håller jag dem kort, har klippt ner dem under vasens kant, så de kan stå kvar ett par dagar till - utan att skräpa ner.
Historiskt hittas ordet "renfana" redan i början av 1500-talet. En gammal, väldoftande goding alltså. Med många helande krafter. Bra mot springmask, och mot kvinnoåkommor (a.k.a. menstruationsbesvär), enligt alternativmedicin.se. God brännvinskrydda enligt skogsskafferiet.se - om man inte låter det starka dra för länge, vill säga. Örten går vidare att dricka som te, färga textilier med och den kryddiga doften lär kunna mota bort de mest närgångna flugorna runt sommarmaten. Och lite till. En allkonstnär bland växter, tycks det.
Men man ska vara lite försiktig, inte blanda för mycket av bladen i salladen eller så, det är starka krafter vi pratar om här. Extra försiktig med inmundigandet (undrar hur gammalt det ordet är?) bör man vara som gravid.
Men mannen är inte gravid, jag lovar. Han kan lugnt fortsätta sticka ner näsan hur djupt han vill, i allt det kryddiga, gula. Lite som sensommarens guld, tänker jag. Även om jag tror att jag läste att blomningen kan börja redan i juni.
:)
/helena
ps Så blev alltså nattvisionen i dagsljus. Och blommorna är förstås till er, mina kära läsare! Även om jag förstås innerligt hoppas att ni slipper mensvärk. Och, hm, mask.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar