Kanske är det motsägelsefullt; att någon som är så rädd för det tillrättalagda tycker så mycket om att arrangera stilleben. Kanske är det det. Men för mig är det ett sätt att få lite ordning, både i huvudet och i den övriga röran, den som kallas livet. I ett hörn, eller två, ska tillvaron vara vacker och sammanhängande, lite så.
Och sedan tycker jag ju så mycket om mina saker - second handsaker förstås - så jag vill att de ska komma till användning. Komma till sin rätt. Man tar lite vad man har helt enkelt: En västtysk vas, från Bay, handmålad. En liten drakvas. En Sundin. En ros. Eller två. En fågel. En fjäder. En oanvänd alldeles, alldeles underbar porslinsskärbräda. O.s.v. Lägger till något. Drar ifrån något annat.
Vrider och vänder.
Och simsalabim! Eller nåt.
:)
/helena
ps Lite sportlovskänsla över det hela, men jag tänker mig också en begynnande vårkänsla. Nej, jag tänker inte i första hand på fågeln, flyttfågeln som vänder hem, utan på lövet. Lövet på tröjan. Toronto Maple Leafs. Såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar