Killarna som lovat att hjälpa oss, de kom med sina sprayflaskor höjda.
Vi hittade ett rum åt dem, med cyklar och fönster i.
Korridoren fylldes, ändå, av ångorna.
En grannes näsa undrade vad som stod på.
Jag förklarade att det var viktigt, att lukten snart skulle försvinna.
Mina förväntningar, som var höga, överträffades.
Ni har sett delar av den förut - den vikbara skärmen som två begåvade graffitiutövare smyckade åt oss.
Vi ville ha något uttrycksfullt att pryda scenen med.
Det var inför en ny säsong med Spoken Word.
Poetry Slam, som det kallas ibland när några skrivande människor inbillar varandra att det går att tävla i poesi.
Det går!
Det är kul.
Och knäppt.
Och spännande.
Och demokratiskt.
Vem som helst får säga, och framföra, vad hen vill.
Nu ligger den i förrådet och jag är rädd att den blir förstörd.
Skärmen är av sköraste kartong, men motivet är starkt.
Kanske starkare än någonsin.
Jag tänker; att en penna aldrig borde ligga ner.
Aldrig borde vara ovässad.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar