söndag 28 december 2014

Lilla jag. Ett privilegium.


Läste ni Daniels text i början av december? Förmodligen gjorde ni det, för den har delats av väldigt många. Jag grät när jag läste den långa lista av händelser, hemskheter som han tvingades uppleva, genomleva som liten. Och jag grät när jag läste den långa, hoppfulla listan som beskriver kontrasten mellan hans egen utlämnade uppväxt och den trygga tillvaro som han nu försöker skapa (har lyckats skapa!) för sin egen son.

Ja, det är ett privilegium att växa upp i Sverige. Det är det. Det är inget vi borde ta för givet. Visst, jag vet att det finns barn som far illa på olika sätt här hemma också, men det går inte att jämföra med att vara på flykt undan krig och förföljelser. Det går inte att jämföra med att tvingas till hårt kroppsarbete, istället för att få börja i skolan. Det går inte att jämföra med att kidnappas och sedan tränas till vapenbärande soldat innan du ens hunnit fylla tio. Det går inte att jämföra.

Visst, jag var mobbad under perioder när jag gick i skolan. Visst kunde det vara jobbigt ibland. Men för det mesta hade jag det bra. Mycket bra. Jäkligt bra, jämfört med många andra. Det vill jag aldrig glömma. Därför blev jag väldigt glad när jag fick ett gåvobevis från Unicef i julklapp.

Det är inte försent att handla i Unicefs gåvoshop bara för att julen är över. Varför inte ge någon en reflekterande och solidarisk mellandagsklapp? Eller varför inte sätta in en egen liten slant av julklappspengen du fick och ge dig själv ett fint digitalt gåvobevis? (du kan själv trycka ut det direkt efter att du gjort ditt gåvoköp, om du vill) Eller önska någon ett riktigt gott nytt år med hjälp av en eftertänksam gåva till en liten individ som befinner sig i ett av världens alla nödställda hörn?

Och du, glöm inte att läsa Daniel Mendoza's text, om du nu skulle ha lyckats med konststycket att missa den.

<3
/helena

ps Klart att man önskade att man hade råd att skänka en fyrhjulsdriven bil, ett tält, ett helt barnmorskepaket eller något annat stort och uppenbart viktigt. Men filtar, nötkräm, sagoböcker, blyertspennor, fotbollar, mässlingsvaccin, vätskeersättning, skyddspaket mot ebola o.s.v. o.s.v. räddar också liv. Glöm inte det. Det gör inte lilla jag. Och inte stora jag heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar