fredag 26 september 2014

Tio bilder och en äppelpaj


Några fler foton ur mapparna höst2014 och hösten2014. Kanske blev det en lite knasig bildföljd just här, jag menar, en urgullig kattrumpa tätt följd av en bit nygräddad äppelpaj. Hm. Jahaja. Men faktum är att det kanske inte är så konstigt som man först kan tro, för pajen blir trots allt ganska brun efter gräddning. Inte en äppelpaj för superesteten då kanske, men väl för supersmakaren!

Vi är många som föredrar att baka med smör så ofta som möjligt numera, men den här toscasmeten blir nästan lite bättre i konsistensen om man använder margarin. Milda eller något sådant. Nuförtiden använder jag lite mindre mängd socker än vad som står i originalreceptet. Men tar man för lite så blir förstås inte "toscatäcket" precis så där lagom hårt och liksom härligt knaprigt, ni vet.

Å andra sidan strör jag nog på mycket större mängder kanel nu, än vad jag gjorde då. Note: Mycket kanel! Det där med att skala äpplena brukar jag skippa, för lite mer tuggmotstånd och mycket mera smak. Och så för latmaskens skull då.

Nu på relativt äldre dar (ja, vaddådå, receptet är ju faktiskt hämtat från den lilla grön/vit-randiga anteckningsboken som det står Helena C 6D på...) har jag kommit fram till att slutresultatet blir bättre om man förgräddar äpplena lite, en sisådär 10 minuter eller så. Låt alltså gärna, de i formen nedskurna och därefter kanelöverströdda, äppelbitarna mjukna i ugnsvärmen en stund först, under lite alufolie, allt medan toscasmeten får sig det där uppkoket. Förgräddningen är inte helt nödvändig, men om ni vill att äpplena ska bli så där mosigt, gosigt, ljuvligt upplösta i kanterna och dessutom mycket smakrikare, så rekommenderar jag det varmt. Ugnsvarmt! Eller ungsvarmt, just i det här fallet då kanske?

:)
/helena

ps Ugnsformens storlek då? Och hur många äpplen ska man ha i? Jag använder en rektangulär form på 20*15 cm ungefär, till fyra portioner. Men där går det förstås att improvisera, bara "äppellagret" inte blir för tjockt och kompakt, för då blir det inte så mosigt och gosigt som är eftersträvansvärt. Och ett lagom stort äpple per person brukar väl bli bra, tycker jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar