Självklart tänker jag inte efterkonstruera min skådespelarlista. Listor är ju dessutom ganska larviga, egentligen. Men till min listas försvar vill jag säga - att den inte handlar om ranking, ville bara visa er några av mina favoritskådespelare, i olika åldrar.
Robin Williams. Ni har säkert redan räknat ut att det är honom jag vill komma fram till. Som mångårig filmälskare - läs filmnörd - är det omöjligt att inte skriva något om denne multibegåvade man. Visst ska han få vila i frid, men först måste vi få minnas, och sakna det som var hans unika röst i bruset. Men han platsar inte riktigt på min lista, det gör han inte. Förlåt om det upprör någon, men det är sanningen. Därmed inte sagt att det inte fanns stunder då jag njöt, och tjöt!, för fulla filmmuggar av hans skådespelarinsatser. Särskilt när han beträder psykets skuggsida i en av mina absoluta filmfavoriter, iklädd en sorg av oöverskådligt format (och en oförglömligt löjlig melon-pyjamas!) borrade sig hans sorgsna rollfigur i (The) Fisher King in i fler hjärtan än mitt.
Tänkte berätta något om filmerna som berörde mig mest, på olika sätt. Nej, ingen lista. Ingen best of någonting. Inga detaljer, för sanningen är att jag sällan minns detaljer. Det är känslan en film lämnar efter sig i bröstet, i magen, som oftast stannar kvar. Alltså inga stora gester här och nu. Bara en värdig hågkomst. De "stora" filmerna minns vi förstås alla, men de lite mer media-undanskymda är nog de som stannat kvar hos mig mest.
Jumanji! Visserligen en stor kassasuccé, men klassad som en familjefilm och därmed automatiskt lite mer undangömd för vuxenpubliken. Jag älskade den filmen! Såg den en gång när jag låg hemma sjuk. Det är något alldeles speciellt tröstande med att titta på äventyrs - läs barnfilmer - när man är snorig, hostig och ynklig. Oavsett hur stor man tror att man har blivit.
Jakob the Liar. En rolig och varm berättelse, i ett allvarligt sammanhang. Scenen är ett av andra världskrigets alla ghetton. Robin Williams spelar polske Jakob, han som hittar ett sätt att hålla modet uppe. Göra den miserabla tillvaron där lite drägligare. Inte bara på sig själv.
The Final Cut. Sci-fi på hög nivå. Människors liv kan redigeras. Klippas om. Ruggigt tema. Bra film.
The Night listener. Kommer inte ihåg någonting alls här, trots att det nog är den film jag såg senast med Mr Williams. Kommer ihåg en radioröst och en ung man? En tonåring?
Patch Adams. Based on a true story. Robin Williams gestaltning av en läkare som visste att kroppen inte läker utan att knoppen får sitt. En roll som klippt och skuren för Williams. Skrattets läkande krafter har aldrig varit mindre av en kliché än här. Även om allt i filmen inte direkt är skrattretande.
Jag tror det får räcka så, nu. Vill bara först, inspirerad av dotterns ord, slänga ut en äkta filmkyss i rymden, som tack för alla fina stunder vi fick uppleva framför the big screen, och the small one, teven.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar