söndag 31 augusti 2014

Hur gammal är Du?


Jag har en naiv tro att det bästa är att aldrig förlora sin naivitet. Att det bästa är att fortsätta omhulda sin barndoms hetaste önskningar och längtor, även om man måste omvandla dem lite för att få dem att passa in i vuxenverkligheten, as it is.

Så, om det är något jag tror på här i världen så är det: Att omfamna sin barnslighet, i evighet. Amen. ;)

Därför blev jag väldigt glad när mannen tog med Anders F. Rönnblom-låten ovan på "sin repertoar". Vilket i praktiken betyder att han spelar och sjunger den på sitt jobb flera gånger i veckan. Yeah!

Ni som har små barn kanske brukar sjunga den tillsammans med era små? Ni som har varit små någon gång kanske känner igen den, bara därför...

Hursom, lyssna.

:)
/helena

lördag 30 augusti 2014

Och katten!


Inser att ni knappast, med hjälp av dessa solstrimmiga bilder, kan se och förstå hur underbar min roliga tavla är, men jag kunde ändå inte låta bli att försöka visa er. Jan Forsberg heter konstnären bakom den bedårande byrån från 1963 (tror i alla fall att det står 1963, texten har försvunnit ner en bit under ramen).

Duken, burken, ljusstakarna, syrénbuketten och katten!

Jag frågade mannen om han trodde att det var en riktig katt som hade suttit så där stilla och poserat, han trodde att det var en porslinskatt av något slag som var avbildad. Men jag undrar jag.

:)
/helena

ps Identification card 1, Klockan sju, Ingrepp på en elektrisk hare, är tre av de mycket fantasieggande titlarna på denna spännande konstnärs alster. Ser fram emot att hinna surfa in på fler sajter än Metropol för att få uppleva mer av Forsbergs intressanta bildvärld.

fredag 29 augusti 2014

Några dammiga rader


Hej vänner! En ganska ledig fredag ligger framför mig, en rolig second hand-torsdag ligger precis bakom. Och om man prioriterar bakluckeloppisar, garageloppisar, vanliga loppisar, skördefester, marknader och sådant, då kan helgens kalender - med lätthet! - bli mer fullklottrad än någon "normal person" orkar med. Tror det blir en del andra prioriteringar här hos oss, just den här helgen.

Annars; har så mycket jag vill berätta, bl.a. tipsa om ett fåtal bra filmer som jag har sett i sommar - som några av er andra kanske har missat. Filmer, som det visade sig så här retrospektivt, har ett slags gemensamt tema. Kryptisk? Jag vet.

Vi får se om jag hinner titta in en sväng senare idag, tänkte ägna det mesta av dagen åt att städa, rensa ut och omarrangera, bland alla mina högt avhållna "grejjer", ni vet. Inte lika kul med alla rara ting när det är damningsdax minsann. Det är väl enda tillfället då jag önskar att jag var minimalist... Nä, tingens magi, händerna bakom, huvudena bakom, skaparna, idésprutorna, hantverkarna, konstnärerna - alla de - deras berättelser, historier och tankar, deras kreativa flöden och utlopp - allt det - lockar mig alldeles för mycket, som ni vet. Minimalist, nix, nix, nix!

Den blommiga, tyska golvvasen - fönstervas i mitt fall - behöver säkert gå i närkamp med Herr Dammtrasa. Vasen påminner mig om lampfoten jag hittade på Stiftelsen Vitrysslands loppis idag. Jag menar igår. Så fin. Och rar.

:)
/helena

ps En tavla fick också följa med hem. Önskar att ni kunde se det breda leendet på mina läppar, när jag sneglar ner mot dess naiva, underbara motiv!

onsdag 27 augusti 2014

Idag, som redan har hunnit bli igår


Tiden går inte längre, den joggar. 
Undrar hur folk har det egentligen? I allmänhet. I synnerhet. Tittar in i några av deras rum. Tycker om det tidlösa. Det anspråkslösa. Det opretentiösa. Vardag. Same same, but different.  
Tiden lunkar.
Tidningen på hallmattan, med en duns. Framsidan; vacker dam i ram. Bläddrar, ögnar, skummar. Mannen kommer hem. Kaffevattnet kokar. Lätt slummer på maten. Sedan ut, brödet är visst slut. Först; måste se om den vackra planschen fortfarande finns kvar? Det gör den! Det gjorde den.
Tiden stannar.
Går en stund i upptagna kvarter. Trädgårdsupptagna miner, koncentrerade. Kratta gången. Klippa häcken. Börja nynna så smått på höstsången. Några hinner le. 
Tiden rivstartar, rusar.
På hemväg. Kisar uppåt. Går förbi betongen. Förbi balkongen som har en stilig inneboende. En solros. En superstor, som uppnosigt sticker ut sitt tunga huvud över räcket. Den nickar lite. Diskret. Sträcker sin långa, nyfikna hals efter alla skyndsamt förbipasserande. Om husen inte haft så många ögon hade jag vinkat tillbaka.
Tiden står stilla.
 
:)
/helena 

tisdag 26 augusti 2014

Iris Van Herpen!


Hur många av er kan med säkerhet - och så här på rak arm - säga vad ni gjorde den 23:e maj?


Jag kan!


Mannen, Moderådets VD Lotta Ahlvar, jag och en massa annat fint folk befann oss i, för dagen alldeles nyinvigda, Textile Fashion Center.


Utanför hade Jaume Plensas mäktiga och samtidigt så lätta, luftiga bokstavsskulptur; House of Knowledge precis satt sig väl tillrätta. Detta var en dag, och ett tillfälle, som jag hade tänkt att berätta om för länge sedan. Men hur det var, är, så gick tiden... En ramsa som ni säkert också är förargligt välbekanta med.


Så, nu, plötsligt, fick jag en stark känsla av att jag bara måste visa er några av mina foton från utställningen på Textilmuseet som nämnda Lotta Ahlvar hade kommit till vår lilla stad, Borås, för att inviga. Det börjar bli lite bråttom nämligen - om ni vill hinna besöka Iris Van Herpens makalösa skapelser!

Till och med den 28:e september har ni på er, om ni vill se den här unika blandningen av kvinnliga plagg och rena konstverk, i samklang med alla sina inbördes sanslösa, skulpturala former. Därför publicerar jag nu, i elfte timmen, några lagom murriga bilder från en fredagseftermiddag som jag aldrig kommer att glömma.


"Utställningen visar Iris Van Herpens organiska, futuristiska klädskulpturer i gränslandet mellan mode och konst. Hennes plagg har burits av både Björk och Lady Gaga, de har visats i de största internationella modemagasinen och hon har ställt ut i ca 40 utställningar runt om i världen. Sedan 2011 har hon deltagit i Haute Couture-visningarna på modeveckorna i Paris.
Van Herpen inspireras av konst, filosofi, vetenskap och ny teknik och kollektionerna kan handla om t.ex. mikroorganismer, strålning, spelberoende eller svart magi. Hon använder gärna ovanliga material som paraplyspröt och akrylplast och har t.o.m. skrivit ut några plagg i 3D-printer. De flesta är dock resultatet av tidsödande handarbete. Utställningen är producerad av Groninger Museum i Holland. ..." 

Gå och se, säger jag bara! Om ni får minsta möjlighet så kom hit och titta. Beskåda! Ja, beskåda är definitivt ett mycket bättre beskrivande ord här.

:)
/helena

ps Textilmuseets hemsida påminde mig om att det snart är jul igen. Nåja. Men den kommande utställningen (öppnar den 25:e oktober) Julretro vill jag förstås helst inte missa. Med en massa textila julkarameller, främst från storhetsdagarna på 1950-60-talen. Kända och okända formgivare kommer att finnas representerade bland dukar, bonader och annat mumsigt, textilt julgodis.

pps Det var väldigt, väldigt nära att mina allra värsta, västsvenska skämttendenser fick mig att döpa detta inlägg till: Iris gjorde mig f-n häpen! Hm, tur att jag skärpte mig.

måndag 25 augusti 2014

Huvudet upp?


Känner mig lite vissen. Trots att jag drog på mig min bästa sommaren-är-väl-inte-slut-än-bara-för-att-det-typ-öser-ner-hela-dagarna-nu-tröja, och drog iväg för att köpa lite uppiggande inomhusblomster.


Jaja, allt kan inte vara på topp jämt. Det skulle säkert kännas alldeles för tråkigt i längden, menar jag...

I kökshyllan börjar det så smått att bli (ny)ordning. Förmodligen kommer jag bara flytta sakerna fram och tillbaka, en fem-sex gånger till, innan jag blir helt nöjd.

Datumet då? Det kommer jag kanske inte att komma ihåg att ändra på i första taget igen...senast jag ändrade det var på min födelsedag. I mars.


Och på den andra köksväggen har det också kommit upp lite nytt. "Nytt" alltså. Visar mer en annan - ljusare - dag.
 
Två saker har i alla fall fått mig att dra rejält på smilbanden i helgen: Dos Family- Jennys härliga inlägg om Franks lekstuga! (Vilka underbart gulliga ungar - Frank och hans käresta?!! Och vilken söt liten stuga! Säger bara; de blå/vita tallrikarna på ytterväggen - OMG, vilken superduper återvinningsidé!)
 
Lekstugan på mitt foto ovan är också lite söt. Den ligger bara en stadsdel bort härifrån, eller så. Tycker det är lite extra mysigt när de byggs som en nästan exakt kopia av "det stora huset".
 
 
Det andra roliga då? Jo, jag lånade det på-pricken-så-är-det-ju!-seriealbumet: Berglins Stora Bok om Kropp & Hälsa (om matvanor, ovanor, hypokondri, åldrande, ångest och hela skiten) av Jan & Maria Berglin. Hoho, så kul! Tänk att det kan vara så kul med lite utbrändhet. Och med sömnbrist. Och med allehanda andra krämpor och åkommor - allt det där som den äkta satirduon alltid lyckas fånga så speciellt och pricksäkert. En del av rutorna är förstås av det lite mer eftertänksamma slaget.


Tänker särskilt på teckningen med de två fikande väninnorna, de som sitter mitt emot varandra vid ett bord med rutig duk på. Den ena röker, och den andra trycker sig oroligt på ett ställe strax nedanför bröstkorgen och säger: - Det känns helmysko om jag trycker här... Vad är det som sitter här, mitt i? Och den rökande väninnan svarar: - Vardagen.

:)
/helena

ps Ni vet väl att ni kan gå in här hos SvD och få er en och annan aktuell livsvisdom à la Berglins till livs?