Alla de kära, kära tingen. Som de kan distrahera ibland. Det är sak samma att de oftare än något annat - inspirerar! Ibland lägger de sig raklånga i vägen, framför golvmunstycket och alla de goda städambitionerna. Eller så lägger de sig i bakhåll bakom en eller annan stökhög och bidar sin tid där, väntar på att få berätta sin historia. De bryr sig inte om att jag håller på med annat. De bryr sig inte alls om att jag håller på med ett par små projekt. Och att påsken faktiskt lurar precis runt nästa veckoknut, bryr de sig absolut inte om. Sakerna viskar så lockande i mitt öra - att de har saker som de vill ha sagt. Nu. NU!
Som när boken plötsligt bara öppnar sig! Boken om Pablo Picasso (Picasso - Mannen och verket). Fäster mig lite vid datumet när han dog - 8:e april. Men trots det, är det bara Dora Maar jag ser.
Blir lite ledsen när jag läser här någonstans att hon mest anses känd för att ha varit tillsammans med honom. Den STORE konstnären. Och jag funderar på om han hade varit lika känd utan alla målningarna han gjorde av henne? Om han verkligen hade varit lika berömd utan att ha haft henne vid sin sida? Och alla andra kvinnor som han också målade av, för den delen.
Långt innan hon, Dora Maar, träffade HONOM var hon en välansedd konstnär. Hon både målade, diktade och fotograferade. Photographer, poet and painter!
Några av HENNES foton kan man njuta av här. Någon har bemödat sig om att göra ett kärleksfullt bildcollage till hennes ära. Dora Maars suggestiva fotografier gör mig lite vemodig, men på ett bra sätt. Vemod med en knorr.
Och jag som bara skulle dammsuga lite. Fast i ärlighetens namn är det mest mannen som dammsuger här hemma. Tur det kanske.
:)
/helena
ps "Sittande kvinna 1937" står det under den andra vackra bilden, den till höger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar