måndag 3 mars 2014

...och vinnaren av årets andra förkylning är...


Nu sitter jag i alla fall här, framför den rödaste av röda mattor och ser den rödaste av röda kamouflageklänningar sitta som en smäck på Jennifer Lawrence. Och allt känns rätt okej ändå. Fast jag önskar att en av de där champagneflaskorna, som flashar förbi i reklamen hela tiden, kunde stå här i stället. På bordet framför mig. Honungsvatten är i och för sig en rätt okej ersättning. Jodå. Champagne är trots allt snyggare att se på, än vad den oftast är god att dricka. Självsuggestion, mina vänner, självsuggestion.


Förhoppningarna - inför - helgen handlade mycket om blandningen av frisk luft och insupandet av skönt nedsutten big screen-atmosfär. Först ut i den småljumma förvåren och djupandas, för att därefter gå in i en alldeles speciell miljö, i form av ett efterlängtat besök på vår vackra kulturminnesmärkta biograf. Och en filmupplevelse utöver det vanliga? Den är i alla fall nominerad. En perfekt uppladdning, tänkte jag mig.


Uppladdning inför vad? Oscar, såklart!


Så vad hände? Årets andra förkylning är vad som hände. Puh. Men å andra sidan hade jag förmodligen inte hunnit se så mycket av det nästan borttöade, trögstakade och därför extra rafflande, Vasaloppet, om jag varit frisk.

Och mannen hade kanske inte köpt världens läckraste födelsedagspresent en hel vecka i förväg, bara för att muntra upp mig. (Nej, det är inte den västtyska vasen på fotona).

Och jag hade nog inte hunnit läsa de två första kapitlen i årets hittills enda inköpta REAbok - Svindlande höjder. Bok-rean på Röda Korset alltså. Åtta kronor fick jag betala. Ska då detta äntligen bli året när jag tar tag i den hett efterlängtade klassikerläsningen på allvar? Håll tummarna. Fast om priset för att hinna läsa är en massa snörvlanden och frustanden, så vet jag inte riktigt.

Nu står han, vars utstrålning går rakt genom rutan, men vars namn jag knappt kan uttala, på röda mattan - Chiwetel Ejiofor. Spänningen ska snart börja på allvar. Visst är det kul att Ellen "hostar" igen? Och tänk att Meryl är nominerad - igen! Och jag tänker på att så många av mina favoriter finns med i rollistorna i år. Jared Leto är en av dem. Och Christian Bale förstås, som jag bara inte kunnat låta bli att älska ända sedan han började bedåra som Mios oumbärlige vapendragare Jum-Jum, för länge, länge sedan. Men varför måste han som är så snygg alltid spela så ful? (om ni bläddrar er några foton fram, så förstår ni vad jag menar...)

När ska man hinna se alla dessa filmer då? Vi som inte ens har hunnit se de bästa filmerna från förra årets gala. Som den fantasieggande Berättelsen om Pi.

Åhh, Bill Murray-varning on the red carpet! Nu måste jag sluta. See ya.

:)
/helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar