Vid det första försöket att fånga den lilla gungande flickan på bild, blev allt bara ett enda blurr. Som ni kanske minns? Vid det andra försöket, gick det lite bättre.
Här är hon alltså - flickan som gungat på en av mina absoluta favoritting i över 70 år. 1940 står det inristat bland reporna under vasen, reporna som vittnar om ett mycket flitigt användande. Kosta 1940 och namnet Bergh, tror jag mig kunna urskilja mellan reporna. Bergh hette kanske gravören?
Tänk om hon vetat då - vad vi vet idag - att det finns en hyperjättestjärna, egentligen en dubbelstjärna, som ser ut som en slags jordnöt?! och som lystrar till det romantiska namnet HR 5171 A. En gul stjärna som sägs vara 1300 gånger större än vår egen sol och med en ljuskraft som påstås vara en miljon gånger starkare! Tänk om hon vetat det, hon som gungat där, under sin alldeles egen utsirade stjärnformation, ända sedan andra världskrigets dystra dagar.
Tror att det var en 50-lapp som krävdes för att ropa hem henne. För några år sedan. Kanske fem år sedan eller så. På IRL-auktion, förstås. Med gunga och stjärna och allt. Och med den lilla flisan längst ner på vasbasen. En flisa som ingen ser, för ingen kan slita ögonen från hennes svajande hår och näpna tår. Eller tårna syns kanske inte, men de små svävande fötterna gör minsann det!
Sedan var jag bara tvungen att slå upp sidan 112 i Gunnar Dahméns Gamla Bildbekanta (Bra Böcker 1978) och titta en stund på flickan på Jean-Honoré Fragonards lite fräcka målning The Swing (a.k.a. The Happy Accidents of the Swing). Gulligt. 1760-tals gulligt. Och klassiskt. Se bara på den lilla skon som far all världens väg och mannens blick som far...all världens väg.
:)
/helena
ps Här kan ni fördjupa er i den nyupptäckta stjärnan. Eller stjärnorna då. Om ni vill. Och här kan ni köpa en poster med Jean-Honoré Fragonards motiv Gungan. Om ni så behagar.
pps Och just det - här, strax under gitarren, på skänken i sovrummet, kan ni få en skymt av den söta vasen, i all dess eleganta helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar