Nu har jag sorterat dem - alla vykorten. Ett och annat trevligt fanns där i högen. Några ganska gamla. Något enstaka från 1920-talet. Ett, som hade utsikt över en glittrig sjö, var skickat till en soldat en gång i tiden. Jesus och hans hjord fanns förstås där. Plus en himla massa med bibelcitat på. Och ett med en vitare än vit vintervy över en sparbank någonstans. Någonstans i Sverige.
Visst märks det att dagarna är ljusare nu? Och längre. Men samtidigt känns det lite som att ljuset lurar en. Lurar en till att tro att dagarna är ännu längre än vad de verkligen är. Precis när man fått den där förrädiska oändlighetskänslan i kroppen, i tankarna, då mörknar det.
Det var nog det mest spännande som hände mig idag liksom - vykortssorteringen. Jahaja.
Men det blir ljusare igen. Är det inte så de sjunger?
Pompompompompompompompompompom på er.
:)
/helena
ps Eller är det tomtomtomtomtomtomtomtomtomtom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar