Mellan två nysningar kommer jag på det. Att det nog skulle gå väldigt bra att dricka sitt honungsvatten ur de små våriga kopparna. De nästan löjligt krusidulliga små kopparna, som det står Made in GDR under. De såg så lockande ut, med sina knoppande miniblommor, där de stod nästan självlysande, regntrotsiga, på loppisen i höstas. Tänkte redan då, att de skulle bli fina med en snödroppe i, eller något grönt i alla fall. Kanske till påsk?
Vet inte om det var den alldeles för långa duschen, ångan från strykjärnet eller den sista kartan Sinova (någon kallade dem visst för Sinupret?) som mannen letade fram åt mig, som fick det värsta att släppa från bihålorna. Orsaken kvittar, känslan av inre islossning överskuggar allt!
Medan tomtekopparna i diskstället så sakteliga börjar blicka tillbaka mot sin undanskymda vrå i köksskåpet, häller jag upp hett vatten och konstaterar att klämflaskan nog inte är helt klibbfri ändå.
:)
/helena
ps Ute är det vinter, härinne har de eviga tulpanerna just slagit ut, igen. Och jag ska strax försöka få bort den sista honungsfläcken från kameran. Ska bara nysa först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar