Det spelar inte så stor roll hur man ser på den, från vilket håll eller så. För det är ändå så som den ser ut - hägringen. Önskebilden av lugnet som ska infinna sig. Spela riktigt bra julmusik, lite udda, men bra. Snön som ska falla ivrigt, men lätt, likt Ian Andersons flöjttoner, lätt över alla trottoarer, dämpa alla fotsteg, alla billarm, alla snabba tankar. Visst, fotstegen - och tankarna! - får gärna knaka lite. Och knirra. Men det ska bara vara dova knakanden. Sedan en lagom smal gata, gärna en gränd, att gå och kika upp på stjärnorna ifrån. Sovmorgon och gå upp i julottan.
Vem har sagt att alla drömmar ska vara logiska? Eller genomförbara? Målet är glasklart, vägen dit något diffus.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar