Puh, jag är alldeles matt efter att ha sett en av de bästa filmerna någonsin. En filmupplevelse av det där slaget som man vet att man inte kommer att kunna släppa på länge. Den kommer stanna kvar i min hjärna lika envist som en dålig låt som liksom bara fastnar. Och som sedan likt ett lagom stort myggbett bara fortsätter att göra sig påmint. Tror jag i alla fall. Det är ju det lite knepiga i själva kråksången - att man aldrig vet förrän efteråt vad som kommer att bli oförglömligt och inte.
Med risk för att ni kommer att strypa mig - för ingen tycker väl bra om folk som vägrar säga b, men bara inte kan låta bli att säga a? - så med den risken i bagaget tänker jag inte berätta något om filmen nu, jag bara måste få smälta den lite mer först. Och nä, jag kommer inte ens att tala om vilken film det är. Sorry. Men den har några år på nacken vid det här laget (gjordes i slutet av 1990-talet) så ni har säkert sett den för länge sedan ändå...
Nu tänkte jag bara delge er ett par kloka ord, som jag hittade i en gammal inredningsbok!? (ifrån början av 1990-talet). Det lär ha varit den amerikanska målaren Georgia O'Keeffe som har sagt:
" Men - på något sätt - är det ingen som ser en blomma - inte egentligen - för blomman är så liten - och vi har aldrig tid...och det tar tid att se... "
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar