lördag 30 november 2013

Läs inte här!


Livsandarna lite på sparlåga, ända tills jag gick in och läste hos Lotta. Om människor. Som du och jag, med en hel del i bagaget. Vi har förstås alla bagage, men några av oss har kanske fått lite bättre packhjälp?

Äsch, det där lät ju mest som högttravande mumbojumbo. Läs Lotta istället!

Hon beskriver så levande och jordnära det hon ser, upplever och får berättat för sig. Konstigt nog blir jag mest glad av att läsa, fast att det handlar om mycket hårda villkor och dyrköpta erfarenheter. Många gånger alldeles för tidigt i livet.

Så, läs, läs, läs särskilt noga om 12-årige Thassin som tvingades till ett vuxet liv alldeles för tidigt, läs och reflektera, du också.

:)
/helena

ps Bilderna ovan är hämtade från en utställning som jag besökte för ett par år sedan, på Södra Älvsborgs sjukhus. En utställning som verkligen hjälpte mig att börja tänka på jättekontinenten Afrika som något mycket mer än den ytliga, förlegade, summariska och onyanserade bild som många av oss här hemma ofta har av alla dessa länder.

torsdag 28 november 2013

If you like what you see...


...tie a blue bow around it!

:)
/helena

Inte så mossigt som det låter


Nu, när mannen sjunger och spelar julsånger på jobbet hela dagarna - åtminstone en stor del av dagarna - har vi försökt att leta upp lite alternativ till de mest traditionella låtarna. För hur vackra många av dem än är, så kan det lätt bli lite tjatigt att träffa både Staffan och Lucia varje dag i flera veckor.

Då, när jag letade som värst, så hittade jag den här med Gunnar Wiklund. Töntvarningsflaggan lyser säkert röd för många redan när de hör namnet, men för mig som har en mamma som verkligen tyckte om honom så tillhör Gunnar W. barndomens skatter. Den djupa förtroendeingivande rösten talade väl rätt in i mitt lilla oförstörda 70-talshjärta. ;)

Nu tändas åter ljusen i min lilla stad är ingen julsång i egentlig mening, men den känns ändå så passande på något sätt, särskilt så här i adventstider. Lyssna noga på texten, det vilar en hel del stämning av tidlöshet mellan de nostalgiska raderna. Stressen fanns förstås där redan då. Även om just Kalle och Marie kanske har slutat att stressa nu?

:)
/helena

ps I den precis lagom avskavda stringhyllan i sovrummet finns han - Gunnar. Han är så fin i sin röda tröja och blåa slips. Och sitt vita leende!

onsdag 27 november 2013

Bara en bisak?


  • Fibblesolbi
  • Silvergökbi
  • Guldsandbi
  • Dvärgsandbi
  • Storfibblebi
  • Väddsandbi
  • Kustbandbi
  • Vialgökbi

OCH Praktbyxbi. Känn på den - Praktbyxbi!

Jag är inte helt säker på att alla dessa bin verkligen existerar (eller att jag har stavat deras namn rätt heller för den delen...), men det var listan på dessa, enligt morgontidningen, rödlistade bin som fick mig att komma ihåg det här fotot. Förmodligen den bästa närbild som jag tog under hela sommaren.

Älskar att jag visuellt lyckades fånga nektarjägaren innan den tog till flykten igen. Älskar hur upptagna de små liven kan vara av att utföra sitt mycket viktiga - och njutningsfulla kan man tänka sig - arbete. Älskar dagar när man har tid att inte bara gå förbi (hihi!) en av livets förunderliga, skenbara detaljer.

Artikeln i tidningen gör mig så glad! För den handlar om ett stort vägbygge. ?! Ni kommer att förstå, vänta bara. De ska flytta på bina först. Fattar ni nu? De ska ta sig tid att försiktigt, försiktigt gräva upp de ovanliga bina från sina hålor i en sandslätt innan de börjar själva vägbygget. Fattar ni nu då?

" ... - Boplatserna kommer att flyttas cirka 100 meter söder om den boplats bina har idag. Vi bygger ett mikrosamhälle för bina där de kan övervintra, säger Andreas Gustafsson, projektledare för vägbygget på Trafikverket. ... "

Är det inte precis sådana solskenshistorier man behöver höra när man just har gått från att frysa häcken av sig till att återigen bli blöt om fötterna? Som avslutning, angående vad som händer när själva vägen är klar, säger projektledaren:

" ... - Vi kommer att lägga tillbaka sand- och jordmassor på vägslänten för att återskapa en miljö som bina trivs i. Det är dessutom viktigt att behålla den fröbank som finns här och som bina lever av ... "

(Citaten är hämtade ur Borås Tidning, 131126)

Mmm, mumma för ett varmt klappande djurvänshjärta. 
:)
/helena

ps Visste ni förresten att det finns både sociala och solitära bin? Nästan som vanligt folk då, tänker jag.

måndag 25 november 2013

En bock, en president & en gudfader


Tusen tankar om minst en miljon saker pågår i min hjärna just nu. Så, de här närmaste veckorna kan bli lite svettiga. Med andra ord - det kan bli lite svettigt att hinna med både allt det roliga och allt det andra. Men en liten liten bock har ändå kommit upp, jag tänkte att han nog har gjort sitt vad gäller pepparkaksbak. Det vittnar hans rostiga insida om.


De små brittiska (churchillchina.com) dessertfaten, med en lejonprydd stämpling på baksidan, är fyra till antalet och kostade 15 kronor sammanlagt, hos Stiftelsen Vitrysslands välgörenhetsloppis. Först påminde faten mig om våren, med sina blåvingade fåglar. Sedan tänkte jag på höstens skördar. Sedan kom jag på att de klara, mustiga färgerna nog räcker året om.

Här kan ni läsa om Churchill's mer än 200 år långa porslinstradition.

Funderar på om det inte börjar bli dags att baka äppelpaj. Jag bet i ett så syrligt och saftigt Ingrid Marie idag. De är så vackra också, med sin blandning av mörkrött och klargrönt. Har jag berättat att jag har bakat efter samma recept i, nästan, hela mitt liv?


En del böcker köper jag bara för att de är så vackra, som ni vet. (Och för att de finns kilovis i välgörenhetsaffärerna!). Men Mario Puzos Pilgrimen vill jag gärna hinna läsa också. Redan på sidan ett är jag helt fångad i ett fjärran myllrande och tågvisslande New Yorkliv:

" ... Han galopperade en bit framåt i den varma sommarkvällen, genom en öken som inte var av sand utan av sten. Utanför portarna satt kvinnorna på sina pallar och trälådor och skvallrade, och i gathörnen stod männen i små klungor och rökte De Nobili. Och under tiden ägnade sig ungarna åt den livsfarliga leken att rusa ut på gatan, där de under skrik och stoj hängde sig fast vid de sakta framrullande godsvagnarna. Allt fick liv och rörelse i det dämpade, rökfyllda ljuset från de gula gatlyktorna, som här och var bröts av det knallhårda vita skenet från gottbutikens skärmlösa lampor. Vid varje tvärgata kom det en frisk fläkt nerifrån 12th Avenue och Hudson Rivers cementkaj. Den svalkade häst och ryttare och kylde av det heta svarta loket, där det sakta tuffade fram under ideliga små varningssignaler. ... "

/ur Pilgrimen av Mario Puzo
Originalets titel: The Fortunate Pilgrim
Översättning av Lars Ekegren
1964
Stockholm 1974
Kungl. Boktryckeriet P.A. Norstedt & Söner



:)
/helena

ps Jag skulle gärna länka oftare till Stiftelsen Vitrysslands sida, men hur jag än letar så kan jag inte hitta en helt uppdaterad version? Torsdag den 5:e dec kl 16.30 - 19.00 har de i alla fall loppisförsäljning nästa gång, enligt egen utsago. Adressen hittar ni här. Om ni har vägarna förbi Borås då så...

söndag 24 november 2013

"...se hur du glittrar till svar..."


Idag hämtades det in lite smått och gott ifrån skogen. Mossa, grenar och annat naturligt vackert. Förra söndagskvällen ägnades däremot en del åt window-shopping, jag tycker om när det fortfarande är ganska mörkt i stan. Nu har nog det mesta inne i centrum tänts upp inför advent, men i skogen ikväll var det fortfarande väldigt mörkt, så vi får väl se om de där grenarna är så vackra i dagsljus som jag tror.

Vi övade julsånger igår. Mannen plockade ut lite ackord. Och jag kraxade någotsånär i takt. Tror jag - det är kanske bäst att ni frågar honom om det - det är trots allt han som är musikern i familjen. I alla fall, när jag sjöng så föll jag för en strof i en text som jag aldrig förr har tänkt på som så särskilt märkvärdig:

" ... Nynna en sång som du kan, se hur du ler lite grann. ... "

Känner ni igen den? Visst är den fin?

:)
/helena

lördag 23 november 2013

Fika med en medelålders busunge


Inte nog med att jag har glömt att gratulera honom på födelsedagen, dessutom glömde jag att säga grattis på namnsdagen förra veckan. Astrids förgrymmade unge har fyllt jämt - om nu någon skulle ha missat det. 50år! Så, då är det väl bara att lyfta på "myssen" och utbrista i ett något försenat: - Ja, visst ska han leva uti hundrade år! Minst.

Just den här boken, som ni ser här ovan, har jag inte haft med mig ända ifrån barndomen, den ropade jag in för den berömda tjugan (med det priset förstår ni att det inte är en första upplaga utan den fjärde, tryckt 1966) på auktion för något år sedan eller så. Bara för att jag ville, kunde och älskar denna glada sommarbild! Björn Bergs bilder är Emil, nästan lika mycket som Astrid Lindgrens ord.

Därför, för att jag inte kan motstå bildspråket, så är det Emil-muggarna som jag skulle önska mig - i namnsdagspresent kanske? - om, OM, jag skulle önska mig något nytt alls framöver.
Allra bäst tycker jag nog om motivet Emil och halta Lotta. Förmodligen för att påsken är min absoluta favorithögtid. Men alla muggarna är underbara!

För er oss som tycker att julen också kan vara rätt okej... så kan jag meddela att Rörstrand har släppt ett par julmotiv också. Emil och Ida som lutar sig över det, med blåvitt porslin och kaffebröd, fyllda bordet för att se vem det är som anländer med häst och vagn ute i det snörika landskapet strax utanför de randiga gardinerna. Och Pippi, hon skriver brev på sin julmugg. En önskelista?

För visst är Elsa Beskow-motiven ljuvliga och Muminmuggarna klassiker vid det här laget, men Emil - och Pippi i Ingrid Vang Nymans tecknade tappning - är de jag allra helst tar en kaka till till. Så det så.

:)
/helena

ps Ni som känner mig lite bättre, ni vet att jag aldrig kan tänka på namnet Emil utan att tänka på eMiL. Emil Jensen. Jag vill rekommendera er att också tänka lite på honom, eller åtminstone hans tänkvärda ord. Lyssna t.ex. på de här tankarna om "survival of the nicest" i P1:s Tankar för dagen.

fredag 22 november 2013

Ja, där sitter hon allt well


Vet inte hur det är med er, men jag känner ett stort behov av ljusterapi just nu. Och i min värld finns inget ljusare än konsten.


Så vad kan passa bättre än ett uppslag i boken om de stora mästarna i modernt måleri? Boken som jag hittade i en bokhylla inne på Myrorna i sensomras. (Stora mästare i modernt måleri, 1962, med inledning av Werner Schmalenbach)


Wyndham Lewis heter konstnären som jag inte alls känner till. Kände till. Och kvinnan som varit klok nog att "bulla upp" med en massa böcker heter förmodligen Edith Sitwell. Eller hette, för här pratar vi om en skapelse från 1920-30-talen någongång. Målningen heter i alla fall så: Edith Sitwell.


Den stora novembertröttheten har alltså slagit till även här, hos mig, så ni kan väl ha lite förståelse för att jag bara måste få pigga upp mig med en dålig rubrikordvits då och då.

:)
/helena

ps Och hjärtat är såklart till er, kära tappra läsare!

onsdag 20 november 2013

Hörnet växer!


Hann precis ikapp den sista strålen frostnupen sol innan den lojt försvann bakom hustaken. Vilken tur. Eller skicklighet? Hursom, så innebär det att ni kan få ett litet kik på ytterligare ett par saker som jag har plockat fram. Till hörnet, ni vet.

Först en vacker broderad sak, som jag nyss fann i en låda med diskhanddukar. På auktion alltså. 30 kronor för ett par vackra gamla broderier och sju "nya", oanvända diskhanddukar med märkningen kvar på. Helt okej, enligt mig.

Ramen har jag haft i många år, men den har aldrig funnit sitt motiv, förrän nu.

Det blåvita hjärtat klappar rödvitt. ?! Jodå, det är danskt. Bing & Gröndahl. På baksidan har det ett hål. Ett hål i hjärtat? Inte så farligt som det låter - det är ett upphängningshål. Så att man kan hänga upp sitt hjärta på väggen om man vill. En hjärtformad väggvas!

:)
/helena

ps Förlåt om jag är lite kortfattad, men nu ska jag snart ut i vad som verkar vara västsveriges första riktiga vinterkväll. Brr och hm - vinterjackan som inte har kommit ut ur garderoben än. Det får väl bli ännu ett fall för Kappan då. Kanske blir det ett second handbesök någonstans. Vi får se.

tisdag 19 november 2013

(Går)dagens klirr & skrammel


"Att ha nycklar är ute år 2013." Så stod det i tidningen igår. Och vad gör jag när jag läser att det bara är kort och kodlås och "taggar" och en massa andra knapptryckningar som gäller nu? Jo, jag plockar förstås fram min gamla nyckel.

Där får den hänga och skramla. Kanske inte bokstavligen - det är nog alldeles för mjukt just där den hänger. ;)

Så, runt min hals hänger inte bara en nyckel, runt min hals hänger ett helt stycke historia. Ett tidsdokument. Okej, mycket var sämre förr, helt klart, men mycket var också mycket vackrare!

:)
/helena

måndag 18 november 2013

Ett hörn av tillvaron


Visserligen har ni en här som inte gillar att gå händelserna i förväg, men om alternativet är att det inte händer något alls så...

Vissa år har jag inte hunnit/orkat städa på det sätt som jag velat till advent. Eller till jul. Och då har resultatet varken blivit hackat eller malet - eller som i de här specifika fallen - varken städat eller pyntat. Några år har jag pyntat ändå, utanpå dammet så att säga, men hur kul är det på en skala?

Så i år är strategin klar (kul när något är klart i alla fall...), ett litet hörn ska både städas och pyntas redan nu, eller snart, förhoppningsvis innan veckan är slut. I helgen öppnade jag prylgarderoben försiktigt, försiktigt så att bara en precis lagom mängd saker "trillade ur".

En blandning av rosa, rött, grönt och blåvitt - vad tror ni om det? Kanske toppat med lite guld? Så ser den preliminära planen ut för hörnet ifråga. I helgen började jag med att plocka fram de gammaldags stiliserade rosorna och det som kan vara den jultallrik som har det raraste motivet någonsin?

Paul Hoff har designat de vita små rådjursbakarna för Gustavsberg 1990. Motivet, med den lilla kyrkan där längst bak och snön som än så länge ligger i endast några få sjok över åkern, andas adventsstämning, tycker jag.

:)
/helena

ps Mer skall plockas fram, till hörnet, men nu är jag åtminstone en bit på väg. Ett steg närmare ett välstädat och vinterpyntat hörn.

pps Och ja just det, höll nästan på att glömma att rapportera att de små Kalanchoe-buketterna fortfarande är lika fina. Efter en och en halv vecka!

söndag 17 november 2013

Ser du?


Puh, jag är alldeles matt efter att ha sett en av de bästa filmerna någonsin. En filmupplevelse av det där slaget som man vet att man inte kommer att kunna släppa på länge. Den kommer stanna kvar i min hjärna lika envist som en dålig låt som liksom bara fastnar. Och som sedan likt ett lagom stort myggbett bara fortsätter att göra sig påmint. Tror jag i alla fall. Det är ju det lite knepiga i själva kråksången - att man aldrig vet förrän efteråt vad som kommer att bli oförglömligt och inte.

Med risk för att ni kommer att strypa mig - för ingen tycker väl bra om folk som vägrar säga b, men bara inte kan låta bli att säga a? - så med den risken i bagaget tänker jag inte berätta något om filmen nu, jag bara måste få smälta den lite mer först. Och nä, jag kommer inte ens att tala om vilken film det är. Sorry. Men den har några år på nacken vid det här laget (gjordes i slutet av 1990-talet) så ni har säkert sett den för länge sedan ändå...


Nu tänkte jag bara delge er ett par kloka ord, som jag hittade i en gammal inredningsbok!? (ifrån början av 1990-talet). Det lär ha varit den amerikanska målaren Georgia O'Keeffe som har sagt:

" Men - på något sätt - är det ingen som ser en blomma - inte egentligen - för blomman är så liten - och vi har aldrig tid...och det tar tid att se... "

:)
/helena 

fredag 15 november 2013

Saker som händer när (nästan) ingen ser på


Katten balanserar på fönsterbrädan. Kolsvart mot smutsvitt, sätter sig och väntar, otålig, med fukt i pälsen.
 
Kappan lyser som ett utropstecken när hon springer på sina smala stumpbyxklädda ben. Hon springer (inte med fladdrande hår, men ändå...) med stolthet i varje steg. För det är hon som håller i kopplet och ingen annan. Hon snurrar och snurrar och snurrar runt den stora lurviga hunden så att den ser alldeles förvirrad ut. Men den verkar vara van, för den snurrar också, sakta sakta åt andra hållet. Pappan böjer sig bara snabbt ner, utan att störa, för att knäppa den översta knappen i kappan.
 
Livet som ett koppel? Ofta intrasslat, men långt?
 
Gråa fåglar charterflyger över höghusen samtidigt som någon äntligen öppnar ett fönster.
 
:)
/helena

torsdag 14 november 2013

Klok som en...


... hammock? Skämt åsido, vet ni var ordet hammock kommer ifrån?


"Namnet hammock kommer från det brasilianska hamackträdet. Indianerna använde barken till sina sängar som hängde mellan träden. Det var sjömännen som spred denna bekväma uppfinning över världen, men då var den gjord av segelduk. ..."


Men vadnudå?! Det där gamla trevande kyssförsöket har vi väl sett tillräckligt många gånger? Men vänta lite nu, vad är det? Där, nere i vänsterkanten?


Är det inte en? Jo, det måste det väl vara?


En uggla! Själv har jag inte fallit, för den sedan länge pågående (numera övergående?) uggletrenden, men när jag hittade detta ensamma örhänge i bling-blingskålen på Emmaus så kunde jag bara inte låta den ligga kvar där, inklämd mellan allt och inget.
 
 
Tillbaka mitt i en av de inspirerande böcker som fick följa med hem ifrån biblioteket förra veckan: Trädgårdens möbler, text Anna Lena Einarson, fotografier av Eva S. Andersson, Byggförlaget 2002. "Den första översikten över svenska trädgårdsmöbler - från de äldsta gjutgodsmöblerna till de senaste formexperimenten. Anna Lena Einarson tecknar den svenska trädgårdsmöbelns historia och presenterar här närmare 300 utemöbler. ..." Så står det på baksidan, med det är klart att det absolut senaste inte finns där, men vad gör väl det när det är en så intressant och vacker! resa bland trender och klassiker i trädgårdens inredningshistoria. Utredningshistoria? 
 
 
Än så länge har jag mest bläddrat mig fram och tillbaka mellan alla sköna blad. Gröna blad! På en sida fastnade jag extra länge. Sidan med det snötäckta stenbordet som står strax utanför den lika vita husfasaden. Grönskan finns där, fast nu väl gömd under allt det vita.
 
Men det är orden som fastnar längst: "Till följd av dramatiska världshändelser kan jag nu dricka morgonté på den bastanta, grova graniten och katterna kan ligga där och lapa sol,' berättar Margareta Senneby, trädgårdskreatör om sin trädgårds frukosthörna, här i vinterskrud. Stenbordet med sina orubbliga pallar blev till av delar av sockeln till ett segermonument, beställt för Hitlers räkning. 'Jag tycker att det är en sympatisk användning av 'överskottsvaran'. "
 
 
Trädgårdsmöbler gjorda av gamla knotiga grenar är nog det allra vackraste som finns. Särskilt när de får stå så nära grönskan att de nästan verkar få liv igen. Eller vad säger du, min kloka lilla vän?
 
:)
/helena
 
ps Tegelsten är nog den bästa beskrivningen av en av de andra böckerna som jag lånade. Interiors: The Home since 1700 av Steven Parissien. Cirka 300 stora, tjocka och en hel del riktigt färg- och mönstersprakande sidor. En salig blandning av Morris tapeter och Carl Larssons sovrum, bland mycket annat. Något rejält att sätta inredningständerna i, nu när vintervindarna snart biter i alla kinder som vågar visa sig utomhus.

onsdag 13 november 2013

Bara en Kalanchoe


I sovrummet står en liten del.


I köket finns en lite större del.


I ljuslyktan - som just nu får agera minivas på vardagsrumsbordet - står bara ett par stjälkar.

Alltihop är faktiskt bara en enda röd höstglöd! Eller om ni kanske hellre kallar den våreld? En enda normalstor krukväxt-kalanchoe kan alltså delas upp i flera små, men naggande goda, buketter. Femton kronor kostade det, allt som allt, att få in lite växtlig skönhet i (nästan) varje vrå.

:)
/helena

ps - Kalantjo och tjim! sa mannen. Say no more, säger jag.

tisdag 12 november 2013

Vänder blad


Här hade jag tänkt att skriva något eftertänksamt, eventuellt något med lite substans, något om tiden, igen. Men den räcker inte till nu, heller. Så ni får nöja er med ett par ord, igen. Några ord om ett uttryck jag gärna återvänder till; att vända blad. Jag tycker så mycket om det. Det känns som att det uttrycket kan handla om allt. Inte bara almanackans busigt snabba blädderblad, utan om all rörelse framåt. Och bakåt, ej att förglömma.

Från höstdeppighet till vinterkräksjuka? Ibland blir vardagens vändningar inte poetiskare än så. Men oftast blir de det - i alla fall i tanken.

Från höstblues till snöblindhet vandrar tanken
Från svampsoppa till snömos
Från vattenfall till istapp
Från lövprassel till långkalsongångest
Från sommarängslig hälsning till muntert jultillrop
Från mig till dig
Från pärm till pärm 
Från det ena till det andra
Från hej till vi ses snart igen
:)
/helena