måndag 2 september 2013

Helena C hjärtan Hasse P


Sitter här och känner mig lite matt. Eftermatt. Matt efter att äntligen ha sett, hört, upplevt! Malik Bendjellouls makalösa film: "Searching for Suger Man".

 - Jodu, vilket människoöde, sa mannen efteråt - samtidigt som han bytte strängar på en gitarr. Jo, det är sant. Det också. De mest osannolika saker är sanna, har man ju börjat förstå. Alla möjliga historier och öden som skulle vara helt omöjliga att fabulera fram, visar sig vara sanna. Kanske just därför. Att de aldrig skulle kunna gå att hitta på. Inte ens Astrid Lindgren skulle kunnat komma på vissa livs levande "sagofigurer". Och deras öden och äventyr.

Som historien om Hasse P. Den osannolika historien om en tillnyktrad alkoholist som bestämmer sig för att han minsann ska visa Guillou, och de andra stora starka mediegrabbarna från Stockholm, att det kan finnas mycket mer bakom ytan på en småtrist småstadsfasad än man kan ana.

Hasse P, mannen med visionerna och de flotta kläderna. Hasse P, mannen som med hela sin uppenbarelse kunde få en hel bowlinghall att stanna upp med kloten halvhöjda över banorna och bara häpna. Bara häpna, för att han var... sig själv.

Det är 1980-tal, Hasse P cyklar genom den genomfrusna vinterstan i sina vårtunna loafers. Och jagar efter dill. Han drömmer om en smörgåstårta som ska sätta Köping på världskartan. Och täppa till truten på den där Guillou. En gång för alla.

Det mest osannolika av allt är kanske att det är Filip & Fredrik som har skrivit den här boken? Eller kanske inte, för de där två verkar ha en osviklig förmåga att nosa upp människoöden som annars aldrig skulle nått längre än näsan räcker. Som aldrig skulle nått bortanför de diffusa småstadsgränserna.

Kommer ni ihåg det här vackra citatet på sid. 53? Så vackert skriver de - Filip Hammar & Fredrik Wikingsson. Men de skriver framförallt roligt, överjordiskt intressant och överdådigt metaforiskt.  Empatiskt. Tidsinkännande. Språksprakande!

Och roligt, sa jag det? Vi skrattade så att vi tjöt och låg på golvet i kramper när vi läste vissa partier. Jag skriver vi, för det här var en sådan där läsupplevelse som vi ville dela - mannen & jag. Så vi läste högt för varann. Turades om att vända blad, lämnade över till den andre när rösten blev för hes av allt flabbandet.

Det vackra citatet från sid. 53 i "Tårtgeneralen" föregås av en del rader, som illustrerar andra dimensioner av den här boken som ni bara måste läsa:

" ... Tidigare samma natt hade väckarklockan ringt 02:00. Det hade den inte behövt göra. Hasse P stängde varsamt, nästan kärleksfullt av den, som för att kompensera för alla gånger han drämt in väsnande klockor i väggen. Han var också på mycket gott humör, låg ombytt och klar i sängen utan avsikt att sova. 
Han tog sig ur sängen, rättade till kläderna (nytt underställ från Helly Hansen, träningsoverall från Puma) och snörde på sig ett par löparskor från Adidas. På huvudet satte han samma slags pannlampa som Annichen Kringstad haft i O-ringen för något år sedan. Det kändes speciellt, som att sätta på sig en tiara. 
Han joggade i några minuter, stillsamt, förbi statyn av Carl Wilhelm Scheele på Stora Torget, tänkte att det var märkligt hur man valde vilka som skulle bli statyer. Vad hade egentligen Scheele gjort? Nyfikenheten tog över och han stannade och gick fram till plaketten, som förklarade att Scheele bland annat upptäckt syre. Det var nog så bra, tänkte Hasse P, men livet hade ju gått vidare även utan den vetskapen. ... " 

:)
/helena c


ps Om ni, liksom jag missade alla boknördars TV-bibel "Babel" igår och känner att det dessutom kommer att bli svårt att hinna se de superbegåvade stollarna - Filip & Fredrik - i deras "Breaking News" fyra kvällar i veckan, en hel månad framåt, så kan ni ju läsa om den osannolike, helt underbare Hasse P och hans kräftor istället. Kräftor? Skrev hon inte smörgåstårta, undrar ni nu? Jo.

pps Men nu finns han inte mer. Sorgligt och trist. Men kul och bra att han fanns! Läs Fredriks text; Tack och hej, Hasse P. På bloggen. Och titta på bilderna från då det begav sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar