fredag 9 augusti 2013

Drömmer om kaméer, äter kräm


Måste gå fram och vrida på persiennen igen, solen knackar så ivrigt på fönstren. Vi äter aprikoskräm och tittar på ett avsnitt av Engelska Antikrundan. Det är inte jag som har gjort krämen, det är han Ekström.


" ... Min man gav det till mig när jag födde vårt tredje barn. Jag tror det var 1969. ... " säger kvinnan med det otroligt vackra, supereleganta kamé-setet. Och jag undrar hur många kvinnor som måste använda ordet tror när de tänker på sina barns födelseår.


- Kan det kallas materiell separationsångest? undrar mannen.
- Mmhm förmodligen, säger jag och fingrar förstrött på en saltströare.

Alla mina älskade ting.

Men jag har tänkt så länge nu att det måste finnas en bortre gräns för hur många ljuslyktor man kan ha. Per kvadratmeter. Fast just nu när favoritårstiden närmar sig, med lagom stora steg, känns det svårare än någonsin att skiljas från en enda av dem. Därför känns det extra bra att kunna konstatera att min plan att förvandla ett par av ljuslyktorna till efterrättsskålar fungerade perfekt. Sim-sa-la-bim liksom!

- Pricken över i:et är ändå grädden på krämen, säger jag, pillar på ett blad och tänker att undersidan är lika fin.

:)
/helena

ps Ni minns väl när Victoria bar kaméer? När hon bar några väl valda delar av Joséphine de Beauharnais kamégarnityr?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar