Allt började med att jag inte kunde motstå de här rosorna. Hela den här lite småknasiga/fullständigt genialiska (stryk oönskat alternativ...) idén började med just de här ljuvligt rosiga rosorna.
För ett tag sedan när jag liksom bara i förbifarten slängde en blick åt den mysiga välgörenhetsaffärens CD-hylla så föll den på en skiva som låg helt ensam och naken, utan något som helst omslag, i sitt genomskinliga plastfack. Det var skivan med alla rosorna på. Den var så snygg, så jag började fundera lite på vad man skulle kunna göra med den. Hur man skulle kunna display:a den hemma på ett bra sätt.
Mer eller mindre maniskt började jag öppna alla de andra "påklädda" CD-fodralen på jakt efter fler snyggingar. Och jag hittade faktiskt flera stycken som var riktigt grafiskt tilltalande. Det var nog den gamla AQUA-skivan som gav mig själva slutidén - den galna/genialiska (you know what to do...).
Säkert bidrog också second hand-affärens reapris till att jag ens tänkte tanken. Skivorna kostade bara ett par kronor styck. Så då var den crazysmarta/kulknäppa tanken solklar - drinkunderlägg! Läckra coasters, skulle de så klart bli.
Visserligen är jag den första att hålla med Håkan om att det känns bra att ha något att bita i. Alltså att det gamla sättet att köpa sig ett skivalbum känns mera som att köpa en hel musikvara, än om man "bara" laddar ner.
Här hemma finns både den ganska stora CD-samlingen bevarad som något mer än dammsamlare, och även den numera något reducerade LP-samlingen står kvar i sin kvalsterlockande långa rad. Men jag tänker på alla gamla CD's som bara slängs bort nu, eller hamnar på undantag i loppisarnas mörkaste hörn - varför skulle inte de få komma fram i ljuset igen. Visst unnar vi dem ett andra liv? Inte bara som blänkande baksidesfågelskrämmor, utan också som praktiska (och snygga!) underlägg till våra vätskebalanserande vänner. Bara att lite Fabror Frej-aktigt så där fästa en tejpbit i baksidans mitt...
...och så är saken D. D som i HallonsoDa.
:)
/helena
ps Man skulle förstås kunna lyssna på CD-skivorna istället, om man kände för det. Men det gjorde man inte. Särskilt den här kände man inte för att lyssna på igen. Allra särskilt kände man aldrig för att höra refrängen någonsin mer. Och inte heller den här nästan lika uttjatade.
Lite smäktande skönsång från ett gammalt pojkband kunde kanske vara något i alla fall? Nä. Fast lite kul är det allt att konstatera att 98 degrees (som väl mest var känt för att Jessica Simpsons ex. Nick Lachey ingick där?) tydligen har gjort något nytt. Även om fräscht kanske inte direkt är det första ordet kvinns kommer att tänka på när texten (och videon!) rullas fram.
pps Söker man på "CD Coaster" så kommer det upp en massa förslag på hur man kan återvinna och dessutom pimpa gamla avlagda CD-skivor. Om man t.ex. behöver ha någon typ av sidostycken på dem (på det slabbiga barnkalaset kanske?). Om man nu inte nöjer sig med att leta upp sådana som redan är färdigsnygga, vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar