Visst är det något visst med äldre män?
Och stora MÄN. Som Mr Big, som just nu befinner sig i TV-rutan och i min vänstra ögonvrå. Det är kvällen innan Carries stora kväll. Eller? Och Steve har precis varit otrogen mot Miranda.
Jag har fortfarande kvar den söta, syrliga, gräddiga, perfekta smaken av Budapestbakelse i munnen. Mannen köpte den till mig. Till oss.
Medan TV-kanalerna försöker övertrumfa varandra i romantiska överkurser, kärleksfullt finlir (och en del fulspel, högerkrokar och hårda tacklingar!), så bläddrar jag bara lite, lite bland den lilla, lilla, gnutta kunglig glans som någonsin kommit över detta enkla hems enkla tröskel.
Ah, nu blev det reklam - så jag kan koncentrera mig!
Och jag vänder blad i Madeleines farfars farfars åttioårsfirande. Minneshäfte med festprogram. Tänk att det är precis sjuttiofem år sedan som han fyllde 80! Så när som på en vecka. Av en slump hittade jag det här pampiga häftet bland en trave med inropade böcker. Men jag sparade det, tänkte att en dag ska jag nog bläddra lite i det i alla fall. Och det gjorde jag.
Innan solen gick ner över hennes skyhöga klackar, och precis innan solen föll ner över mina bara fötter, såg jag en skymt av hennes farfar också. Med fru och två små barn. Ett foto taget flera år innan Hagasessorna fick sin efterlängtade lillebror. Hennes pappa. Och jag kan också vara romantisk ibland. Ganska ofta faktiskt. Fast helst är jag det i ett par alldeles lagom slitna jeans. Med en äldre man vid min sida. Alltså en alldeles lagom lite äldre man. Precis som Madeleine. Och nu vände Mr. Big visst på klacken, på bilen. Men filmen är ju inte slut än.
:)
/helena
ps Erik Lindorms "Oscar II och hans tid" ropade jag också in. Av misstag. Det var flera år sedan nu, men jag har bestämt för mig att det var ett par böcker av Alf Henriksson som jag var intresserad av egentligen. Minns vagt att en man försökte få köpa just den har kungliga boken ur min alldeles nyss inropade boklåda. Men jag sa nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar