måndag 17 december 2012

Regnets (och Johns) onomatopoesi


Alyson Shotz's makalösa konstverk gnistrade, glimmade, reflekterade, speglade. Allt på en och samma gång. När det stod här i vår lilla stad en stund. Konstverket har egentligen inget med Johns dikt att göra, men jag tyckte att de passade så bra ihop. Johns ord och Alysons "The Shape of Space".

Brum-brum, säger vi tidigt i livet. Utan att ha en aning om att vi använder ett ljudhärmande ord när vi försöker prata om, eller kanske med, björnen. Eller nallen då. Och sedan fyller vi bara på ordbanken allteftersom med en massa ljudmålande ord, utan att vi kanske tänker på att det är just det vi gör.

Onomatopoetiska ord. Visst låter det vackert?

Nu ska vi läsa, lyssna och ta till oss Johns (och regnets) ord:

det regnar så mycket att jag blir trött,
jag gick in när det började dugga,
på vår balkong smattrar regnet och det droppar sakta ner,
nu är jag trött på min egen skugga,
om jag inte får vila så orkar jag inte mer,
dripp, dropp, dripp, dropp
regnet som smattrar mot rutan dripp, dropp, dripp, dropp
på bordet bredvid ser jag en öronpropp
jag drar mig dit och ser ännu en till,
min vila jag äntligen får den är ljuvligare än en kopp kamomill
 
/av John Sandell




:)
/helena


ps Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 1: 'Det här är Charlotta. Hon gör mig glad!'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 2: 'Det bästa med poesin...'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 3: 'Poesi är aldrig ute'
      Klicka för att komma till poesitävlingspublicering - Del 4: '(T)ankfull'

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar