Mina bilder trivs så bra hos dina ord

Jag hittade inte riktigt mina ord idag. Därför är det inte ens idag längre - om ni förstår hur jag menar. Men jag hittade någonannans ord. Mannens. Han blir nog inte arg om jag lånar lite från hans digra ordbibliotek, tänkte jag. Just de här orden har några år på nacken. Om vi fortsätter prata i biblioteksmetaforer så skulle man nog kunna säga att de arkiverats djupt ner i det dammiga meningsmagasinet, sedan länge. Men de har klarat sig ganska fint, tycker jag. Stått pall för både hyllkvalster, bokmögel och tidens allra vassaste tänder.


BETRAKTELSER

solen
lyser upp det fulaste
till en skönhet
vindarna
blåser ihop skräp i hörnen
snön smälter och månen tar upp liftaren
jordaxeln skjuter på så att
havet
kommer hem igen
människor säljer sig själva och varann
och byter platser hit och dit
och hjälper varann över gator där
tiden står stilla istället
istället för oss
och vi ligger i våra sängar och sover räv
och låter då tiden gå istället
så det jämnar ut sig
längst bort i andra änden
jämnar ju allt ut sig
men innan vi är där
är vi alla med
i tidens OS
sedan
har evigheten
ingen konkurrens

/av mannen



:)
/helena



ps Älskling, blir du hemskt arg om jag inte vill lämna tillbaka dem? Orden.